eTimes bar i ett anfall af dåligt lynne uppvaktat sina läsare med en ledande artikel, i hvilken bladet beklagar sig öfver Europas tillbakadragenhet och ejelfviskhet gentemot Eugland och särskilt öfver Tyskland och furst Bismarcks -hat och likgiltighet tör de förenade konungarikena. Men ej nog dermed, England, det är England, beskärmar sig ätvon öfver Frankrikes köld och ovävlighet, emedan franska pressen icke blossat upp mot Ryssland i unledning af den centralasiatiska frågan, hvaraf Times drager den slutsatsen, att Frankrikes traditionela hat till England ännu icke upphört. Detta gifver sraaska bladet Libertå befogad anledning att genmäla: För alt vi a priori ekulle tagit Englands försvar, skulle det icke varit ur vägen, om våra grannar och särskilt Times föregått oss med ett godt exempel på en så ridderlig hållnirg. Men under det Frankrike år 1870 var öfverlemnadt åt den preussiska invasionen, inskränkte sig londonerbladet till att visa oss en fullständig likgiltighet; dess språk andades städse belåtenhet öfver de i Ferrieres eller Versailles inqvarterade segerherrarne. Frankrike, som nu har fullt upp att göra med läkande af sina egna sår, är väl fullt berättigadt att låta England ensamt försvara sina intressen i det inre af Asien, och om dess mest betydande organ är nog oblygt att tala om vårt hat och vår sjeltviskhet, så behöfva vi endast erinra det om, att vi på sin tid utgöto på Krim vårt blod vid sidan af de soldater, som stredo under lord Raglans kommando. Om engelsmännen än hafva redan glömt året 1870, minnas vi deremot för vår del ännu året 1854.