prefekt i Lyon, Challemel-Lacour, till dennes vän Delescluze (som i maj månad 1871 föll på barrikaderna i Paris), hvari det heter: Det, som besvärar mig, är hvarken preussarnes närhet eller Lyons försvar; det blott, huru jag skall finna en utväg att förekomma en blodig kamp mellan alla borgare, republikanerna inberäknade, och det band, som bemäktigat sig prefekturen och begår tusende dumheter. Det utgöres af luternationalesmedlemmar, hvilka äro de sämste bland de dålige; de ha hissat den röda flaggan, fastän det ej betyder annat än trots mot republiken och sunda förnuftet. Ifrån första dagen, jag kom till Lyon, ha dessa galningar sett snedt på mig, derför att jag representerar den nationala myndigheten, som skall vaka öfver Internationale! Det var likväl dessa Ågalningar, för hvilka Delescluze stupade på barrikaden och hvilka Lacour senare hade att tacka för sin plats i nationalförsamlingen. Det var de, som genast efter republikens införande inledde ett sormligt plundringssystem mot den enskilda egendomen i Lyon. D. 7 sept. blef jesuiterkollegiets kassaskåp med våld uppbrutet och bortfördt; d. 14 tömdes Lacours egen kassa; d. 27 tågade en skara 4Cinternationalatill förre kejserl. prefekten Sancier och bemäktigade sig hans kassor, dyrbarheter, hästar, vagnar o. s. v. En general Franconniere ville skicka bort sitt silfver med bantåget, men kassakistan blef uppbruten på bangården, och dess innehåll försvann bland röfvarne, hvilka sjelfva agerade polis. De hade neml. varit nog sluga att upprätta en polisstyrka om 40 man, bland hvilka funnos ej färre än 27 strafffångar. Denna styrka höll dagligen exkursioner till skräck för alla besutna. Det gicki Lyon ej bättre till än i Paris under Kommunen. Tre gånger måste mairerna underhandla med sVälfärdsutskottet för att förmå det till att utrymma de offentliga lokalerna. Vältärdsmännen läto betala sig 3000 fres, men återkomme dagen derpå och förnyade sina anspråk. Det var en tid för allmän plundring af statens och stadens medel under förevänning af att rusta sig tili försvar. Alla slags äfventyrare fingo i uppdrag att uppköpa förråder oeh försvunno antingen helt och hållet med penningarne eller köpte alldeles värdelösa eaker. Prefekten Lacour kände sjelf endast få af de bedragare, åt hvilka han gaf uppköpsbefallningar. Främmande fribytare, i synnerhet polackar, gjorde rik skörd under förevänningen att organisera frikårer. Der fanns så t. ex. en viss Malicki eller Geleski, hvilken i Ryssland sutit 6 år i fängelse för stöld i Kiew. Han kom till Lyon med en fullmakt från Gambetta och en bankanvisning på 300,000 fres för att upprätta en kår med namnet Hämnarne. Malicki började sina värfningar d. 14 nov. och hade d. 27 dec. redan förbrukat 241,000 tres, utan att man alls såg till hans Hämnare, Den dagen telegraferade han till Lacour: Skicka mig yt terligare 10,000 fres; i morgon levererar jag troligen en strid; den stora operationen skall först börja d. 30 dec. Följande dagen fick Malicki sträng befallning att rycka mot tyskarne, men generalen föredrog att begifva sig till Schweiz med 45, 000 fres på fickan. Ingen har sedan dess hört ett ord från Malicki eller hans Hämnare. Väpningskomitön i Lyon köpte bl. a. 932 hästar med dyra seltyg; vid försäljningen bjöd man ej hälften för dem, På inköpta lifsmedel förlorades en summa af 645,000 fres. General Mieroslawski (bekant från sitt deltagande i alla möjliga revolutioner och öfveranförandet i Baden 1848) erhöll för planen till sitt körande läger (en befängdhet) 66,000 fres, för elektriska batterier 15,000 och för andra krigsmaskiner 2 mill. fros. Totalutgifterna för krigsrustningar uppgingo till 80 mill. fres, af hvilken staden Lyon nu återfordrar 23 mill. af statskassan. Det är denna fordran, undersökningskommissionen icke velat erkänna, emedan de festa kontrakten afslötos utan särskilt bemyndigande från Gambettas eller andra ministrars sida. ändelserna i Lyon, säger en moderat fransk tidning, böra vara för Frankrike en oförgätlig lexa, emedan de på ett slåcnde sätt visa omöjligheten af att improvisera en regering och en armå, isynnerhet när de lägata samhällsklasserna tillskansa sig herraväldet och brottsliga äfventyrare vilseleda massan. Då freden omsider blef sluten, rusade ej mindre än 18,000 man af Garibaldis och andra upplösta kårer till Paris, der de, efter att hafva eköflat och plundrat i sydöstra Frankrike, ställde sig i Kommunens sold. Undersökningskommissionens berättelse lemnar ett vigtigt dokument till historien om denna sorgliga tid för det ur alla eår blödande Frankrike. eTimes bar i ett anfall af dåligt lynne