van anförda uttalande, har redan en liflig diskussion börjat inom landsortspressen. Det blir så mycket vigtigare att i denna tid söka anskaffa matroser, som inköpen af fartyg från utlandet, hvilka under ett par år voro något hämmade, emedan ångan stod i begrepp att taga lofven af segelfartygen, nu i dessa penningöfverflödets dagar åter tagit sådan fart, att nästan hvarje vecka anmälas 3 eller 4 dylika fartygsköp. I Kristiania hamn ligga under denna vinter af större fartyg upplagda 192 med samlad drägtighet af 23,700 kom.-läster till ett värde af minst öfver 1 132 mill spdr. Tidningarne förorda åtgärders vidtagande till sörebyggande af eldsvådor i denna gtora trästad, som hvarje år förlägges i hjertat af Kristiania. Nya uppmaningar från Vestlandet till skeppsredarne förekomma i alla landets tidningar om att ännu icke taga hänsyn till de fraktanbud, hvilka dagligen ingå från England och Sverige eller från resande befraktningsagenter, innan noteringarne uppnått en passande höjdpunkt, hvarom Tönsbergs fraktregleringsbyrå skall meddela underrättelse. Isexportörerna ha haft ett meeting i Kristiania för att kunna hålla fast pris på sin vara under denna milda vinter. — Äfven våra trälastexportörer sägas hålla gränslösa priser, hvartill den för skogsdriften ogynnsamma vintern också lockar. Jag har hört uppgifvas, att priset på battens under de sista månaderna stigit ända till 35 , men att ingen nu vill sälja ens till detta pris. — Det berättas likaledes att alla våra ångfartygsredare ämna hålla ett meeting för att få fraktsatserna höjda på grund af det stigande priset å stenkol. — Redaktören för Norges Handelstidning, hr Frithiof Foss, som med understöd af Kristiania köpmanskår förut företagit en resa till Ryssland och med stor framgång verkat för norska varors införande i fioska och ryska marknaden, uppmanar åter våra fabrikanter och exportörer att tillställa honom varuprotver, enär han i vår ämnar företaga en ny resa till ofvannämnde länder. Denna uppmaning gäller väl också svenska affärsmän. Kristiania handtverksoch industriförening har äfven förehaft ett diskussionsmöte angående insamling af bidrag till understöd af norska handtverkare, hvilka önska att besöka verldsutställningen i Wien. År 1862 erhöllo 24 handtverkare hvardera 50 spdr ur statskassan för att besöka Londoner-utställningen och dessutom beviljades 1600 spdr till utrustande af ett ångfartyg. Resultatet af förhandlingarne nu blet, att föreningen beslutade ingå till kommunen och till Storthinget med ansökan om liknande understöd samt att dessutom insamla bidrag at enskilda personer. Myntreformen står nu på dagordningen och omhandlas dagligen i landets förnämsta tidningar. Finansdepartementet har anmodat börskomitöerna i städerna om att inkomma med betänkande rörande densamma. I dessa framhålles, att Hamburg, med hvilken stad våra köpmän årligen ha ansenliga omsättningar, från d. 15 Febr. innevarande år fotar sitt penningväsen på det tyska rikets nya guldmyntsystem, samt påpekas de stora fördelar, som ett för de tre nordiska rikena gemensamt myntsystem under den stigande sam färdseln mellan dessa skulle medföra, äfvensom fördelarne af decimalsystemets genomförande i våra räkenskapsförhållanden. Särskildt framhålles, att tiden just nu är inne för öf vorgången till guldmyntsoten, emedan den gyansamma ställning, hvari vårt lands näringsgrenar befinna sig, nu åstadkommit en för landet fördelaktig handelsbalans, hvarhå det är gagneligt att under öfvergångstiden kunna stödja sig, samtidigt med att silfret må bibehållas vid sidan af guldet som betalningsmedel. Likväl tror jag icke, att myntreformen har mycken utsigt att vinna pluralitet i stortinget. Bondepartiet uttalar redan nu, att Åall den förvirring i landet, som ett nytt myntsystem skulle åstadkomma, icke uppväges al fördelen af omsättningen rikena emellan med gemensam myntsort. Denna fördel kommer också endast köpmännen till godo, men kommer oss andra, bönder och borgare, icke vid. Dertill må läggas, beter det, att svensken, dansken och norrmannen komma tillsammans nu och byta lika så lätt sina speciedalrar mot hvarandra; emot norrmannens speciedaler sätter dansken 2 riksdaler och svensken 4 riksdaler; detta är en enkel och vig räkning, vom icke gör någon myntförändring behöflig(). Dessutom har den tron utbredt sig, att guidmyntfotens införande skall medföra betydliga utgifter för Norges bank, hvilket dock icke lärer blifva fallet. Detta argument har emellertid blifvit uppstäldt. Slutligen är det icke något godt förebud, att statsrådet Broch, som är den man i landet, hvilken allmänheten i praktiska angelägenheter har största tillit till, är emot myntreformen och obetingadt förklarar, att de tre nordiska rikena böra sluta sig till den nya tyska guldmynttoten. En komit6, med protessor Broch såsom ordförande, skall tillsättas här i staden för att utarbeta ett förslag till vårt måloch vigtsystems öfvergång till det metriska systemet. Om vårsillfisket i Bergenstrakten, hvilket hittills plägat begynna d. 21 januari nästan på !