erhållit understöd af 7500 p. sterl., hvilke höjt arbetarnes mod: Arbetsgifvarne å si sida vägra att gifva med sig. De äro fas beslutna att låta striken fortvara, tills den dö af utmattning. Med allt skäl befarar man, at de 50 till 60,000 arbetarne skola till sis skrida till farliga våldsamheter, till hvilka: undertryckande en hel armå skall bildas. I Chiselburst skall kej-arinnan Eugenie finna sig smärteamt berörd deraf, att ännu ingen yttring af deltagande för Napoleons död ingått från påfven. Den ultramontana pressens språk i Italien och Frankrike är ock tillräck. ligt tydligt för att ongifva den ovilja, hvaraf man i Vaticanen beherrskas mot Napoleon. Amiralen sir Frederick T. Michell, en af den engelska flottans förtjenstfullaste veteraner, har aflidit. Det är i Frankrike tal om en interpellation i nationalförsamlingen, för att förmå regeringen att tvinga Gramont till att återlemna de statspapper, som han mot all sed behållit. Sidcle hotar hertigen med strafflagen. Thiers vill, till bevis för sin utsago inom undorsökningskommissionen i afseende på Österrike och Frankrike, till densamma öfverlemna en del vigtiga aktstycken, hvilka likväl ej få offentliggöras. Detta hemlighållande vittnar ej ofördelaktigt för Gramont. Orlöanserna, som nu återfått sina gods af staten, en present på 50 millioner, äro likväl icke dermed nöjda, utan begära ytterligare — 11 mill, hvilka skola tillböra prinsessorna at Orlöans. Det utskott, som förhandlat frågan om skadeersättning åt dem, sem blifvit lidande genom Napoleon III:s statsstreck, har förkastat förslaget, hvilket ej är fullt konseqvent med frikostigheten mot de orlbanska prinrarne. Stor nöd lär råda inom arbetareqvarteren i Paris. Stämningen der ingifver regeringen farhågor, och är det derför bon ej vill upphäfva det ännu rådande belägringstillståndet. Från Portugals hufvudstad erfara vi, att enkekejsarinnan at Brasilien, svenska enkedrottningen Josefinas syster, som länge varit mycket sjuk, så att man tviflat om hennes återställande, är nu mycket bättre. Från Spanien ingå dystra berättelser om de ogerningar, som bedrifvas af carlisterna. I Österrikes hufvudstad bar redaktören för den astronomiska tidskriften Sirius, Rudolf Falb, hos magistraten anmält sin öfvergäng från katolicismen, hvars prestestånd han tillhörde, till protestantismen. Det uppgifves nu som bestämdt från Wien, att den text till. Andrassys note till österrikiska sändebudet i Paris, sådan -Timesmeddelade den, icke är autentisk, utan understucken. Det stora Citybladet börjar att låta väl mycket lura sig. Inom Preussens landtdag yttrade kultusmivistern i afseende på frågan om prestbildningen bl. a. detta: Stat och kyrka äro på det etiska området lika berättigade, bredrid hvarandra stående makter. På rättsområiet står staten öfver kyrkan. Presten är i ordets fullaste mening folklärare; derför forlrar regeringen hans nationala uppfostran. De katolska presternas nuvarande uppfostran ir romersk. Goss-seminarierna äro icke tyska nrättningar. Preussea förbjöd redan för flera ir sedan doterandet af ett dylikt seminarium Ermeland. Regeringen kan ej lemna några öroskrifter angående den nationala uppfostran, en är beroende af andan inom nationen. Vidsger hon godtycksåtgärder, så gå de snart fver. Den evangeliska kyrkan beröres ej at örelaget; för henne finnas redan föreskrifter m prostbildningen. Staten måste tillse, att e evangeliska presterna erhålla sin utbild ipg endast vid universiteten, isynnerhet som e evangeliska ultras äfven der önska katolka institutioner. Förenta Staternas president har rbjudit Unionens officerare att bekläda nå ra statsembeten. XXX XX XX —-s.-eseesee ,, TV.