— Nej. Jag förmodar väl att jag hörde det nämnas på den tiden, men då har jag också glömt det. — Såg ni honom någonsin? — Aldrig. — Besynnerligt, mumlade Weston tankfullt, att flickan dog långt ifrån sitt hem. Vet ni ej hvar det var? — Ej säkert. Jag tror att vi hört att hon for till London, men mrs James Redmayne — det vill säga Richard Redmaynes brors hustru — var alltid mycket tystlåten rörande det ämnet. — Förde de hem dottern för att begrafvas? — Nej. Hon dog långt, långt innan någon kände det ringaste till hela saken, utom hennes egna slägtingar — om ens de visste något derom. — Men huru vet nd stt hon verkligen är död? fråande Weston fundersamt. Hon kan ju ha rest sin väg med ngon — rymt som man kallar det på landsbygden — och hennes familj kanske föredrager att sprida ut att hon är död framför att bekänna sanningen. Jano Bond skakade på hufvudet och såg helt allvarsam ut. Det är ingen som vet huru saken egentligen hänger tillsammans, svarade hon. Hennes mor dog ung, dog mycket plötsligt, men ingen vet af hvad sjukdom. Jag her hört sägas att Richard Redmayne alltid varit en mycket stolt man, ehuru han gerna omtalade allt som låg honom på hjertat. Och hvar och en vet huru högt han älskade sin dotter. Om rvågot gick på tok för heune, skulle han säkert ligga det djupt vid sig.