gjorde korstecknet, under det kistan bars förbi dem. Dermed var ceremonien slut. Den kejserl. prinsen och prins Jerome Napoleon lemnade kyrkan i vagn, de andra till fots. Orgeln spelade åter de profundis, under det sorgtåget gick långsamt ut på kyrkogården. Gudstjensten hade varat i omkring tem qvart. Då den kejserl. prinsen, som nu är familjens hufvud, kommit hem, mottog han deltagarne i tåget för att tacka dem för den sista tjensten de gjort hans far. Förutom de egentliga bonapartisterna af rang hade omkr. : 2000 fransmän infunnit sig på Camdenhouses gård. De bade uppställt sig i leder, och den kejserl. prinsen, töljd af hertigen af Cambacåros som ötverceremonimästare, samt de andra bonapartiska prinsarne gingo. nu långsamt genom folksamlingen, tryckande någras hand, vänligt bugande och helsande åt alla. Nära ingången till. villan. stod den franska ärbetaredeputationen med tricoloren. Deputationens förman ställde ett kort tal till den kejserl. prinsen, hvilket slöts med ropet: Vive Napolcon IVI., som uppstämdes med kraft och hänförelse af alla tilletädesvarande. Den kejnerl. prinsen räckte upp handen liksom for tysta desea rop, men fåfängt. Ännu tem minuter efter det han gått in i villan hördes från alla håll ropen: Vive Napolson IV! Vive P Empereur! Viöoe YImperatrios och till sist ett dånande Vive V Angleterro ! Kejsarinnan, som är lidande och opasslig, höll sig under hela begrafningsdagen inne i sina rum. I Frankrikes regeringskretsar visar man nu äfven vresigt lynne ötver det allmänna deltagande, som i Eugland egnas den kejserliga samiljen. Jecuiterbladet Össervatore Romano säger, att de trogna katolikerna icke så deltaga i insamlingarne till ett monument åt Napoleon III — emedan han var den förnämsta orsa ken till det närvarande tillståndet i Italien: dettas enande och det verldsliga påfvedömete fall. — Vi minnas dock, huru man på ett visst håll inom den svenska pressen idisslat den satsen, jatt Napoleon var påfvens lydige tjenare och anställde för hans skull det sista kriget. Sorgomessor öfrer Napoleon III höllos begrafningsdagen inom alla Rumeniens kyrkor, och hofvet i Bucharest har anlagt 15 dagars sorg. Hela den rumeniska pressen innebåller lofordande uttalanden. öfver den aflidne kejsaren, som i hög grad bidrog till Donauforstendömenas någorlunda sjelfständiga ställning. Esodan nu ifven ryska hofvet anlagt sorg efter Napoleon; ha alla, större hof gjort det, förutom det preussiska. Frankrikes höger är i allmänhet missnöjd med tretiomannautskottsberedningens förslag till författniogsändringar och hr Thiers förklaringar. Man påstår, att förslaget ej lägger tillräcklig vigt på, den ministeriela ansvarigheten, och säger, att Thiers icke bör tå deltaga i andra debatter, än sådana som röra utrikespolitiken. Saint Rens Tallandier har invalts till medlem af franska akademien i stället för aflidne pater Gratry med 15 röster emot 13, som tillfallit de Veil Castel. Hertigen af Chartres har omnämnts i generalorderna från befälhafvande generalen i Algeriet för sin tappra hållning mot araberna i Biscara. Efter kejsar Napoleons död har det inom de legitimistiska -kretsarne talats mycket om de nya steg som skola tagas för att verkställa en fusion af de bourbonska grenarne. Några framstående legitmister vilja förmå grefven af Paris att besöka grefven af Chambord. Från Belgien meddelas, att presterskapet i Antwerpen gör ifrig propaganda bland garnisonens soldater. Påtven i Rom har berättat för några honom uppvaktande barn, att man efter upprepade forskningar nu hoppades, att apostlarne Philippi och Jacobs kroppar blifvit upptäckta i de Heliga Apostlarnes kyrka.