— Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Tjusband af pojkar. Prämförmannen Oscar Pettersson anställd vid Rosendals tabrikers aktiebolags magasiner här i staden hade för några dagar sedan hos detektiva polisen anmält att vid flera tillsallen under innevar. månad från bolaget tillhöriga prämar liggande i Södra Hamnkanalen tillgripits socker ur sackar, som uppskurits. För dessa stölder anhölls redan samma dag som anmälan om desamma skedde, af detektivkoustapeln n:r 88 Andren 10 st. pojkar från 17 till 13 ärs ålder dels ifrån sjelfva staden och dels ifrån förstaderna. Dessa pojkar äro Sigfrid Audersson född 1858, August Jacobsson Kopp född 1855, Carl Emil Nilsson född 1855, Johan Victor Horman tödd 1860, Charles Fredrik Hörman född 1858, bida de sevare söner a: mureriarbetaren Jöns Petter IIÖrman boende vid Sillgatan, Carl Lundqvist född 1855, Anders Andersson född 1855, Johan Eriksson född 1855, Oscar Robertsson eller Zachrisson föud 1857 samt Henrik Anuers Eriksson fodd 1856, den sistnamude son till husegaren Johannes Eriksson i Galgkrogarne. De flosta af pojkarne ha erkant att de vid flera tillfållen tillgripit socker, sem de dels uppätit dels försält och dels bortgifvit. BI. a. uppgaf Sigfrid Andersson att han många gåvger tiligripit socker ur en säck, som dock törut varit uppskuren. Af det tillgripna hade ban till Oscar Robertssons moder hustru Ubristina Robertsson, boende vid Pilgatan i Haga, försält 2 ss socker för 50 öre. Carl Emil Nilsson erkände äfven att han för att åtkomma socker med en knif sönderskurit en säck och hade han vid tillfället få:t låna knitven af Kopp. IIus ru Robertson jemväl hörd ötver hennes delaktighet i brottet vidgick att hon af Sigfrid Andersson för 50 öre köpt 2 (66. socker. Poliskammaren remitterade den vidare ransakningen till ränhusrätten och tillatos såväl samtliga de unga tjufvarne, som äfven hustru Robertsson att under tiden vistas på tri fot. Några af pojkarne, som äro kända såsom mycket vanartiga, affördes dock tiil straffskolan. vedtjusvar. Af en poliskonstapel i Majorna anhöllos i Tisdags afton arbetskarlarne Elias Hanssou och Carl Johansson, båda boende i Majorna, för det de vid tilliället innehade hvar sin börda brädved till hvars åtkomst de ej nöjaktigt kunde redogöra. Vid polistörhöret har Hansson uppgitvit att ban på uppmaning af Johausson och arbetskarJen Leonard Peitersson endast skulle bära veden för deras raknivg från en brädgård vid Gamla Varsvet, hvarest den redan förut betanus hopsamlad. Johansson uppgaf deremot att han vid elfstranden utanfor ifragavarande bradgärd plockat upp veden, som han ansett vara drifved, men hade han ej anmodat Hausson bära vågon del at densamma, utan bade Hansson ocv Pettersson tillsammans med honom neugått i brådgärden för att der anskaffa ved. En i branagarden anställd klampare har igenkänt veden sasom varande tillgripen derstädes samt har förklarat, att då brådgården i skymningen nämuda dag blifvit låst, veden omöjligen kunnat åtkommas på ennat sätt än att planket öfverklättrats och veden derefter öfver detta utkastats. Såsom delaktige i tillgreppet blefvo äfven arbetskarlarne Leonard Petersson och Adolf Frithiof Johansson, afven dessa boende i Majorua, inkallade til! polisförhör, vid hvilket den förre uppgaf att sedan han å ett värdshus meranåanda dag sammantraftfat med Hansson och Carl Johansson de öfverenskommit att begitva sig tiil hamnen för att stjäla ved, som de skulle försälja för gemensam rakuing. Derefter hade de begifvit sig till brädgården vid Gamla varfvet, der de å en stermur tillgripit veden. ÄÅlven Adolt Jobansson erkände att han varit med om att stjäla ved. Den vidare ransakningen r1emitterades till rådhusrätien och tilla os samtliga de tilltalade, hvilka äro helt unga karlar, att under tiden vistas på fri fot. Uroft öfvervåld. Försvarslöse manspersonen Carl Aug. Wilhelm Börjesson, hvilken under någon ti. halt avställniug som stufveriarbetare hos stufvarea A. W. Kjelliv, från hvilken befattning ban dock för några dagar sedan blitvit bortkord, foretog sig i Tisdags vid middagstiden å Franska tomten det oradet att i rusigt tillstånd ofverfalla och med en större sten tilldela Kjellin ett våldsamt slag i hufvudet, med den paioljd, art dennes pähafda hatt gick sönder samt ett bål i hufvunet uppkom. Med stor svårighet kunde några tillskyndande personer få bugt med den vilde sällen, som af hämnd öfver att han biitvit bortkörd ötverföll Kjellin, hvilken han afven hotade att taga lifvet utat. Sedan polis jemval anländt till stället blef Börjesson afford till polisvakten i stadshuset, hvarest han fick qvarsitta till i Tuorsdegs, då han inställdes i poliskammaren att dömas tor siu brott, hvilket han. dock på det fräckaste förnekade att ha begått. Flera inkallade vittnen hade emellertid åsett tilldragelsen och intygade att Börjesson med vett och vilja med en större sten tilldelat Kjellin ett våldsamt slag i hufvudet. På grund haraf domdes Börjesson att för gröfre uppsätlig misshandel, deraf blodvite följt, böta 100 rdr eller att i stället för dessa böter, hvilka han ej kunde betala. undergå 11 dagars fängelse vid vatten och bröd. Etter bestraffningens slut skulle