BYT IUHLCLUULIAnUu8 IIAu VCMVI DDPIAUU FF stes om misstaget. Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Förfalskning af orlosssedel. Sedan drängen Carl Oscar Olsson, boende i huset n:r 2 af Majornas 3:dje rote, d. 25 sistl. Oktober genom kommissionären A. Ilenning i huset n:r 4 vid Götgatan, på grund ar en d. 13 September 1872 af åkaren Carl Andersson för Olsson ut särdad orlofssedel, erhållit tjenst såsom dräng hos lojtn. J. A. Gyllensvaan på Sund i Bohus län, hvarvid han jemväl i städsel bekommit 3 rår, så bar, efter det Olsson försummat att på utsatt tid sig i tjensten inställa eller att återlemna den erhällna stadseln, utrönts att den för tjenstens erhållande aflemnade orlotssedeln vore falsk, om hvilket förbållande kommissionären Henning äfven gjort anmälan. På grund häraf blef Carl Oscar Oisson elterspanad och till förhör i pollskammaren inställd, dervid han uppgifvit att han, som i 6 års tid innehaft tjenst hos åkaren Andersson i Majorna, och innehade en af denne år 1871 för honom utfärdad orlotssedel, men enär denna orlofssedel dels var,sönder och dels ej innehöll intyg om sådana egenskaper som Henning påstått vara nödiga för tjenstens erhållande, hade han, ester att först förgäfves ha hauvandt sig till en advokat i Majorna, anmodat förre postkontorsskrifvaren Svante Joban August Göransson Ilalln, boende i buset n:r 16 af Majornas t:eta rote, att i Carl Anderssons namn skrifva en orlofssedel, med innehåll jemväl om de egenskaper, som för den ifrågavarande tjenstens erbållande voro erjorderliga. Hallsn hade ätven verkställt detta uppdrag mot en ersättning af 12 öre, och hade Olssvon scdan äfven a denna falska orlofssedel erhållit tjenst hos löjtn. Gyllensvaan, äfvensom 3 rdr i stadsel. Genom sjukdom hade han dock blifvit förhindrad att ivfiona sig i tiensten vid senante flyttningstiden. Tulfoljd af dessa uppgifter blef Halln i Thorsdags anhällen af en detektivkonstapel och inställd i poiiskammaren, der han uppgitvit, att ban visserligen icke kunde förneka att han på Olssons anmodan, euuru utan någon ersättning, skritvit meranämnda betyg i Carl Anderssons namn, men att detsamma dock vore en ordagrann afskrift af den honom töretedda, med Carl Anderssons namn och sigill försedda orlofsaedeln. Han hade dock glömt att vidimera atskritten. ÄÅaren Carl Andersson bar, hörd öfver förhållanuet, uppgitvit att Olsson till Oktober månad 1871 inucbaft tjeust hos honom, men då han funnit sig missnöjd med Olsson, hade ban lemnmat honom sin orlofssedel, hvilken dock ej innehällit något intyg om uykterbet och skicklighet i ladugärdsskotses, hvilka egenskaper Olsson icke var i besittning utaf. Målet remitterades till rådhusrätten och blefvo Olsson och Hallen inforpassade till cellsangelset. Från Stockholm. Utslag i Bandelinska målet afkunnades i Thorsdags af rådbusrätten och blef tilitalade f. d. gardisten G. Bandelin, sedan sundhetskollegium i afgitvet utlåtande förklarat, att Bandelin vid det tillsalle, uå han i början af sistl. Oktober månad förs kte att mörda sina tvenne minderåriga flickor, väl lidit af en tiliallig siunesförvirring och följaktligen kunde anses haiva saknat sina sinnens fulla bruk, men likval ej befunnit sig i det tillstånd, att ban varit o öormogen att bedöma sina handiingar, dömd att tor bvartdera mordtorsöket hållas till ett års straffarbete, eller tillsammans två år, samt att i fem åi vara meuburgerligt förtroende förlustig. Från Landsorten. En kallblodig mordate. Vi ba förut omtalat den törlarliga moragerning som annandag jul på morgonen törötvades i Tomelilla i Skåne, äfvensom att den för uetta mord misstänkte Mårten Persson Stark blifvit d. 29 sist!. Dec. häktad och införpassad til! dauscelltangelset i Malmö, hvarest han påföljande dag undergick förbör. Harom meddelar Sydsvenska Dagb. följaude: Uuder synbar nedslagenhet erkände mördaren sitt brow. Omkring åtta dagar före jul haue ban kommit på besök till mördade Jöns Carlsson, med bvilken han var bekant sedan de samtidigt undergingo ransakning vid Färs häradsrätt, och vistades hos honom, stundom biträdande vid det ar Carlsson idkade hastslagteri. Natten emellan Juldagen och Annandag jul tillbriogade de under supning och kortspel, dervid de blefvo något oense, oaktadt apelet ej bedrefs om penningar. KI. omkr. b på morgonen gingo de till sängs, sedan Carlssons hustru någon stund förut förfogat sig till hvila utv makarnes gemensamma säng, der bustrun hade platsen inåt vårgen samt en två-årig flicka mellersta platsen. Sedan Stark afklädt sig och lagt sig uti en i samma rum stående sofbank, uppstod hos honom tanken att bemäktiga sig 39 rdr, dem Carlsson, såsom Stark kände, hade förvarade i en bordslåda. För detta ändamål steg han upp och tände ljus, dervid Carlsson och hustrun vaknade. Med en tillbands stående yxa tilldelade han Carlsson ett slag i hufvudet, så att denne blef medvetslös, hvarefter Stark, eå hustrun och barnet skreko, med sin knif mördade dem, likasom han äfven, då lif ännu förmärktes hoCarlssen, med knifven afskar halsen å honom. Mordet å hustrun begick han för att ej blifva röjd, men barnet dödades, emedan Stark, såsom han sade, tyckte det vara synd att det skulle ligga och skrika. Sedan han derefter bemäktigat sig penningarne och iklädt sig ålskilliga Carlsson tillhöriga klädespersed lar och medtagit andra, antände han halmen å lottet för att på så sätt dölja sina gerningar. Intagen af samvetsqval och utan bestämdt mål, gick han hela dagen och ankom på aftonen till Tyska krogen, der han tillbringade tiden intill bäktningen. Af det stulva hade Stark qvar 19 rdr och samtliga klädes persedlarne. — Påtöljande dag eller d. 31 December affördes Stark till Kristianstad för att befordras tili rtansakning vid vederbörlig domstol. Dråp. En dag mellan jul och nyår inträffade i Lund att utauför restaurationen Stadt Altona en ung man, en trädgårdzarbetare vid namn Nilsson, blef utan vidare ordvexling af en annan ung man, handshmakeriarbetaren Zander från Malmö med dolk stungen vid tinningen med den sorgliga påtöljd, att den sårace i Tisdags på morgonen sfled Zander skall inför rätten hatva förklarat, att ban. som inne på restaurationen blifvit oense med en af sina kamrater, beslutit öfverfalla denne och derför ställt sig på Jur i förstvgan, der han i mörkret rusade på den iörst utträdanue, hvilket råkade vara den för våldsverkaien helt och hållet obekante Nilsson, och tilldelade honom med en dolk flera hugg med den påty han hade verkligen genom sin flit och outtr passlighet lyckats blifva sjelfva lifvet och själer Det var fortfarande en tradition att i storartade J 19 2. J