Linberg ihärdigt förnekar all kännedom härom; def var vidare under denna frihetstid, som Lindberg på Hötorget i Stockholm försålde nämnda häst och öfriga saker samt hos Stockholms galanteri-handlare inköpte åtskilliga mergongåfvor, hvilka han just höll på att skänka sin trogna Mathilda, då länsmannen Kahlow i Lerbäck var nog oartig att störa denna kärleksfröjd och införpassa såväl Lindberg som hans bafvor till Örebro cellfängelse och så vidare till Karlsborg. Under ångern att hafva förderfvat sina framtidsplaner och under grämelse att se sina luftslott ramlade, beslöt Lindberg efter återkomsten till Karlsborg att förkorta sitt lif, hvilket passar väl tillsammans med en olycklig kärlek. Huru mycket allvar Lindberg emellertid hade med sjelfmordsplanerna, må vara osagdt, men ett hängningsförsök gjordes och derefter visade sig Lindberg stundom lam, stundom sinnesförvirrad. Denna lamhet inbringade Lindberg behaget af att vid ransakningstillfällena få åka i droska samt att i Askersund, der han stod inför rätta, få utbyta fängelsets dysterhet och fuktighet mot en enskild mans mera angenäma boningsrum. Denna lamhet beredde äfrenledes Lindberg inträde å Örebro länslasarett, dit han bars i en beqväm ländstol. Det var allmänt bekant, hvilken underbar verkan ett varmt bad derstädes åstadkom, då Lindberg helt plötsligt fick förmågan att både hoppa ned från lasarettsrummet och öfver muren, samt ytterligare med eller utan en gästgifvaren Holmstedt i Glanshammar tillhörig häst fortskaffå sig till Smedjebacken, Stockholm, Gefle och Falun. En kommande tid torde lägga i dagen, huru Lindberg i verkligheten härvid burit sig åt. Sjelt afklipper Lindberg alla vidare forskningar i den saken genom att helt enkelt förklara sig hafra mistat medvetandet derom, och får man tro hans enskilda försäkringar så får en nyfiken allmänhet och en frågvis domaremakt derpå aldrig full reda. Lindberg är å hufvudets vägnar rikt begåfvad, tystlåten när det gäller enskilda meddelanden, och mycket mystisk när det så passar sig, hvarom följande yttrande af honom vittnar: mystiken skall vara tyst; sedan blir det ett stort verk, när det blir färdigt; men han blir ganska meddelsam och ordrik, när det gäller att göra sig oskyldig. Lindberg bor nu å Örebro cellfängelse, men vi frukta högelisen att han, trots sina invändningar och försäkrinvar, får återtaga sitt lifstidsarbete. — ——- ? Ä.— — — CX 2