Bref från Stockholm. i (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 7 Januari. GEkulle det väl medföra någon förändring till det bättre, om vi uttalade vårt höga missnöje med en sådan våäderlek?? — Nej, inte ett fnask, för att begagna den celebre Wenersborgsrepresentantens bekanta yttrande i Andra kammaren. Erkännas måste, lite upp-och-nedvändt är det likvisst, att under hela julhelgen se gräsplanerna i Strömparterren, Carl XIII:s torg och Berzelii park klädda i vårfrisk grönska, syrenerna nästan färdiga att åter slå ut blad, se tusenskönor på kalljord, och att höra foglarne qvittra Åbedragna på drömmen om lifvet; att på sjelfva nyårsdagen blifva serverad på hotell Rydberg med veritabel färsk nässelkål, under det att en promenad i släda omkring Djurgården skulle mött oöfvervinnerliga svårigheter; att icke i anseende till det djupa väglaget våga en vandring ut till Novilla, som står folktomt, trots sin inbjudande vinterträdgård, sin vackra fontän, sin ståtliga neapolitanska vattendärare och sin egen Eckert — ett bättre öde värd . Troligen har det icke fallit någon enda af hufvudstadens gourmåer in, att under hela julen i en sådan väderlek besöka Lidingö värdshus, fastän den veritabla saltsjölaken — som ej tål att forslas på bjuldon — mer än en vecka otåligt väntat på att bli uppäten! — Visade sig ej en hvit fjäril nyårsdagen i hr Björns orangeri, och en sjastafär på Drottninggatan i sommaröfverrock? Men ungdomen, som tager litvet lätt, har gladt sig åt julen, har roat sig som den kan och bör göra, äfven utan slädföre, och vi anRR AA RESAS ENSE IAS