nad af sistnämnde år, men hvars verkningar ännu kunna spåras i dödslängderna. Under kommunen ökades åter antalet döda, tills det på en månad uppgick, lindrigast tilltaget, till 25,000, och truppernas intåg kostade Paris 10,000 personer, af hvilka nio tiondedelar blefvo dödade såsom insurgenter. I trots af alla dessa olyckor och oaktadt nationalförsamlingen ej längre finnes der och förtroendet ännu ej kan sägas vara återstäldt, återuppblomstrar den franska hufvudstaden så småningom och höjer sig från sin materiella och finansiella ruin. Den mest tryckande sknld den har att afbörda sig, är ej krigsskadeersättningen till tyskarne, ej heller kommunens kostnader, utan den skuld af 1527 millioner francs, som efterlemnades af mr Haussmann. I afseende på dödligheten i Paris, meddelar den nyssnämnda boken några egendomliga statistiska uppgifter. Den visar nemligen att dödsantalet i hufvudstaden är 25 på 1000 om året, under det proportionen i det öfriga Frankrike är 23 på 1000. Likväl finnas delar af Paris — såsom till exempel qvarteret vid ChausscCe dAntin och operaqvarteret (ett tätt befolkadt, men sundt qvarter, i midten af staden) — der dödsantalet endast uppnår 15 på 1000 och der verkligen dödsprocentem understiger den i Ardennes och Haute Garonne, hvilka båda departementer äro kända för att vara de helsosammaste i Frankrike.