Från Rom skrifves, att påfven vid omotandet af en del romarska ädlingar högligen prisat aristokratien. IIan sade, att Jesus älskar aristokratien; aristokratien och presterskapet äro tronens tvenne stöd. Ilan tilllado följande klassiska ord: Da troner äro mycket svaga, som ur erstödjas af folket och lem som lefva i otro. Om de rättsärdigasto icke kunnat motstå rerolutionsskakningen, huru rkola då do troner kunna motstå den, som öro grundade på orättvisa, stöld och hädelse. Frankrikes icke-bonapartiska press ligger en sällaam hållning i dagen. Så länge hertig de Gramon inskränkte sig till att i allmänna ordalag yttra, att kejsardömet bade löfte om allians för kriget från åtskilliga makter, hette det, att han cyniskt ljög; men då han nu verkligen tramdragit aktstycken, så riiger man, att han är indiskret-. Den proussiska pressen tager emellertid af förbarmande v. Beusts parti och säger, att det var helt naturligt, alt han intog en mot Tyskland vänd hållning, då Österrikes intressen tycktes gå i den riktningen. Åen, utbrister Bismarcks tidning, Jåtom 083 göra det nu rådande hjertliga sörhållandet mellan do båda regeringarne beståndande. De otficiösa tiuningarne förklara det ryket alldeles ogrundaåt, att franska sändebudet vid det kungl. hofvet i Rom, Fournier, skulle iterkallas för att blidka påfven, som skall ara alldeles förtörnad på honom, Öfficerarne