är, ötvertagit befattningen. Alla tidningat hafva varit enhälliga i att uttrycka landets belåtenbet med regeringens val och med h: Björnstjernas mottagande af uppdraget. De är ej mindre i pekuniärt hänseende från hi B:s sida en uppoffring, då svensk-norska mi nisterns i Petersburg aflöning uppgår till 60,000 och vår utrikesministers endast till 24,000 rdr, utan äfven i annat afseende, då hr B lemnar en plats, om hvars bibehållande hans erkända förtjenster gjort honom försäkrad, för att mottaga en ansvarsfullare och långt mera utsatt för oberäkneliga vanskligheter. Visserligen har hr B. mer än någon annan svensk diplomat utsigter att röna ett välvilligt tillmötesgående af representationen, ej minst af Andra kammaren, men det skulle icke förundra oss om det vore sannt att ministerposten i Petersburg komme att stå hr B. öppen tilldess det visat sig huruvida hans åsigter både om huru en ministerplats bör skötas och hur den bör aflönas stämma öfverens med representationens. Så mycket lärer åtminstone vara säkert, att nämnda ministerpost icke inom den närmaste sramtiden kommer att återbesättas, annat än möjligen ad interim. Härigenom vederlägges också det ryktet att Första kammaren skulle mista en af sina mest framstående i administrativa och statsmannavärf beprötvade ledamöter. För öfrigt är det som vanligt ingen brist på funderingar om ministårförändringar och tillsättningar af den eller den befattningen inom den högre embetsmannaverlden, men deremot, också som vanligt, ganska stor brist på tillförlithga underrättelser. Så berättas att statsrådet Bergström, som ryktet oupphörligt äflas att placera, skulle efterträda hr Troilius i egenskap af generaldirektör i jernvägstrafikstyrelsen, hvaremot den senare skulle bli landshöfding antingen i Kalmar eller Örebro, hvilketdera tycks man ej hafva fullt klart för sig; generaldirektör Brändström, chefen för telegrafstyrelsen, skulle atgå med erhållande af pension och efterträdas af sekreteraren i styrelsen hr H. Uddenberg; revisionssekreteraren P. Poiguant skulle bli landshöfding i Umeå m. m. Ev korrespondent bör naturligtvis icke tillstoppa öronen för hvad som säges, men å andra sidan samvetsgrannt söka att skilja hvetet från agnarne, och för att upp: fylla den senare pligten, lika oeltergiflig som den förra, måste vi säga rent ut att, enl. vår öfvertygelse, intet af nu upprepade rykten förtjenar något afseende. Utnämning af en landshöfding i Umeå kan väl ej länge låta vänta på sig, men hvad man med visshet vet derom, är blott att en visserligen i afvittringsärenden, liksem hr P., hemmastadd person, fastän icke denne, skulle vara designerad till platsen. För att afsluta som sig bör ett julaftonsbref med ett ytterligare ord om julen, så antyda alla väderlekstecken på att såväl höga som låga komma att fira sina julnöjen mest inom hus. Gatorna presentera sig idag föga ineller utbjudande. — Den kgl. familjen lärer tillbringa julen helt en famille. Idag skulle konungen. och drottningen först hemma i palatset vid Gustaf Adolts torg efter intagen middag fira julafton med sin uppvaktning och derefter begifva sig till enkedrottningen, der alla julaftnar den kgl. familjen brukat vara samlad, fastän kretsen sorgligt nog glesnat på de sista åren. Enkedrottningen säges varit lindrigt opasslig, men som hon juldagen eller annandagen lärer gitva en familjmiddag, förmoda vi att opassligheten lätt varit öfverstånden. — ——6