ch hans önskanbar alltid gått ut på att bringa ministrarne i samma förbållande till ministerpresidenten som det, hvari krigskansli ete direktörer stå till rikskansleren. Men emot detta underordnande har särskilt inrikes ministern Eulenberg städse oppoderat sig med stor seghet, och det är eu offentlig bemlighet, att ett spändt förhållande just bestått under sista tiden emellan honom och Bismarck. Alldenatund Bismarck icke kunde genomdritva sin vilja och ej beller kunde för alltid qvarstanna på Varzin såsom den vredgade Achilles i sitt tält, så bröt han tvärt och uppgaf presidiet i ministören. Detta är nyckeln till den sista statsaffären i hvilken Eulenburg afgått med segren ötver den skenbart allsmäktige rikskansleren. Ställningen inom de preussiska regaringskratsarne är dock fortfarande mycket obestämd och i det närmaste oberäknelig. För öfrigt skrifves från Berlin, att handelsministern grefve Itzenplitz nu inkommit till landtdagen med sitt väntade stora jernvägsförslag, gående ut på upptagandet al ett anslag för jernvägsanläggningar till belopp af 120 mill. thaler. Bankopresidenten v. Dechend, har inom landtdagen vederlagt ryktet, att preussiska banken vidtagit några inskränkningar i afseende på diskonterandet af antagliga vexlar, verkliga affaravexlar. Deremot har banken ieke ansett sig böra antaga s. k. krediteller bankvexlar, d. v. s. sådana som inoch utländska banker först umder senaste tiden börjat sätta i omlopp för att tillfälligtvis eller på längre tid skaffa sig de penningar, som de behöfva. Sådana vexlar, sade presidenten, ha på sista tiden upp:rädt i kolossala summor, isyonerket ifrån en främmande börsplats (Wien). Man beräknar summan å de vexlar, som allt fortfarande äro i marknaden från den platsen, tili minst 30—50 millioner. Hvad är derför naturligare, än att vi undandraga oss befattning med sådana vexlar! Försöken ha gjorts i massa; vi hafva bankiriprätiningar i landserten, hos hvilka millioner erbjudits på en dag. Äfven här skulle man helt säkert skrida till detta myket beqväma och enkla medel ech kasta en massa dylika voxlar på banken, em vi icke på törband satte en fast bom mot alla liknande försök. Af den diskussion, som derpå följde, framgick, huru Griinder-tebern och svindeln gripit omkring aig, hvarjemte den åsigten med bestämdhet uttslades, att banken måsto motverka ogräset genom att stänga diskontutvägon för svindlares bedrägliga operationer. Från Frankrike höras för ögonblicket endast fredspipans toner. Man är på alla håll så ömsesidigt artiga emot hvarandra, som endast fransmän kunna vara det: man bugar sig, tager hvarandra under armen och inleder en den hjertligaste och vänligaste kenversation. Huruvida artigheten finnes annorstädes eller djupare än på ytan, må dock lemnas osegdt. Men att denna tillfälliga stiltje verkar godt, är obestridligt, och den gode pariserborgaren småler belåten öfver den nya fart affärerna börjat åter taga. Thiers organ Bien Publie är allt forttarande mycket vänlig mot tretiomannautskottet, ehuru den samtidigt låter förstå, att nationalförsamlingens upplösning blir eundviklig, om utskottet icke uppgifver sitt hittilla visade motstånd mot regeringens önskningar. -En upplösning skulle då tordras ej blow af da radikala, utan af landet sjelft. . Men en upplösning 7—8 månader före landets utrymmande af de främmande trupperna är en så beklagansvärd och förskräcklig sak, att man icke kan tre, det majoriteten skall framhårda i sin hittills hysta föresats. — De monarkiska tidningarne äro äfvenledes mycket artiga, men tyckas bestämdt fasthålla vid fordran om den ministeriela ansvarigbeton. Man vill framför allt undvika för framtiden, att Thiers skall kunna när som helst blanda sig i den parlamentariska debatten och i verkligheten berötva församlingen dess beslutande frihet. — Det skall bli af intresse att ee, huru sakerna skola utveckla sig, när nationalförsamlingen efter julhelgen åter sammanträder. Hela Paris sysselsätter sig med en händelse, i hvilken den bekante loretten Cora Pearl och Alexandre Duval, son till den kände slagtaren och grundläggaren af soppkokningsanstalterna, spela hufvudrollerna. Den unge Duval, som efter sadrens död ärfde en stor förmögenhet, förslösåde en betydande del af densamma, tills han slutligen blefprotektor för Cora Pearl, som halp honom med alt förstöra återstoden af hans förmögenhet, då slutligen onkefru Duval, ett raskt affärssruntimmer som alltjeomt förestår soppintättningarne, beslöt att inskrida och hos rätten anhöll att få sin herr son stäld under förmynderskap. Då Cora Pearl åck veta detta, asskedade hon sin protektor. Des ungo Duval råkade häröfver i fortvisan. Han infann sig hos den nu åldrade sköna för att bedja om ett möte. Hon vägrade. Dagen derefter infann han sig åter i hennes hotell och begärde inträde; då det vägrades, tog han upp en revolver och sköt Big i bröstet. — Tidmngarne fordra den egentligen engelska lorettens bortkörande. I Spanien har en ny ministerkris genomståtts, framkallad af de reformer, som regeringen vill geromföra i Portorico. Zorilla