Justitierådet Olivecronas bekanta bok, som afser att förminska de skadliga följderna af återfall i brott m. m. citeras beständigt och man söker äfven att, med anledning af den nyss utkomna brottmålsstatistiken intill förra året, tillämpa henne på våra förhållanden. Med anledning af vår hufvudstads oerbördt tilltagande utveckling, allteftersom jernbanenätet blir fullbordadt, framstår pauperismens och förbrytelsernas tilltagande som en hydra, hvilken hotar att växa vår polis och vår kommunalstyrelse alldeles öfver hufvudet; superiet och dagdrifveriet ökas och hvad som är det värsta: vi ha hela kolonier af vanartiga gossar, hvilka börja att stjäla, innan de äro 10 år gamla och öfvergå från det ena brottet till det andra; härigenom har uppstått en förbrytarestam, som vid äldre år kan ha tillbragt 3:ne år eller mera af sitt lif i fängelset. Detta är alltför vidlyftiga saker att fördjupa sig i: jag skall derföre inskränka mig till att göra några citater: tjusveri är hos 038 det vanligaste brottet, likasom antagligen öfver hela verlden; af c:a 3300 under år 1870 för gröfre brott straffade personer äro 2100 fällda för stöld, af dessa blefvo 150 (för stöld) dömda i en ålder af 10 till 15 år, 310 (för åtskilliga brott) från 15 till 18 år, 274 (för stöld ensamt) från 18 till 20 år. Lika så sorgligt ser det ut med hänsyn till brottens upprepande: i rikets straffanstalter befinna sig omkr. 1400 straffångar, deraf 976 för förnyade brott och af dessa äro 238 dömda för 4:de gängen upprepadt brott, 114 för 6:e gången, 50 för 7:e gången. De, som ej törorsaka vår polis det minsta besväret, äro de svenska brottslingarne, derföre att de i allmänhet äro mera raffinerade än våra egna och oupphörligt komma tillbaka efter att ha blifvit lössläppta. Ännu består nemligen det gamla påbudet att utländska brottslingar efter otständet straff skola genom polisens försorg föras ut ur lavdet. Detta tillgår på det sättet att en polis: konstapel reser med den straffade på jernbanan öfver Kongsvioger och släpper honom lös på den första svenska jernvägsstationon. Men det finnes intet hinder för att personen redan samma afton kan återvända till Kristiania med iltåget från Stockholm. Straffet för ettsådant återvändande var i forna tider dubbelt mot det förut utståndna; men nu har det blifvit förvandladt till några dagars fängelse på vatten och bröd, ett straff som likvisst sällan tilllämpas, emedan vederbörande i allmänhet hålla sig gömda, tills de åter begå något nytt brott. Det är sannt, att svenskarne skaffa oss en mängd billiga arbetare, men vi måste till gengåld utbetala stora summor för fattigvårdsoch delinqventsafgifter. Hurusom pauperismen utvecklar sig här i landet och brotten tilltaga, framgår bäst af några sifferuppgifter: Straffanstalter och fängelseväsen medtogo år 1862 omkr. 92,000 spdr; åtta år efteråt har denna summa stigit ända till 142,000 spdr! Fattigskatten i Norge utgjorde år 1860 850,000 spdr, steg år 1864 till öfver en million och har sedan regelbundet tilltagit med 50 till 100,000 spdr om året. Utgifterna för fattigväsendet i Sverige hade ännu år 1865 icke stigit till 1 million spdr och detta på en besolkning nära tre gånger eå stor som Norges. Fattigvårdsförhållandena i Norge äro till den grad förtviflade, att män af facket på fullt allvar ha uppkastat den frågan, om det icke skulle vara riktigast att förklara, det för framtiden alldeles intet offentligt fattigväsende skall Jinnas. Nan klagar här i landet öfver huru olika förhållandena äro för de båda rikena med afseende på utgifterna för hvarandras brottslingar och fattige; då en norrman begår ett brott i Sverige, förgå sig 20 svenskar i Norge; och antagligen skall en gång Norge begära en ändring i detta förhållande, då vi ändtligen hunnit så långt att vi fått en praktisk unionskomit nedsatt för ordnande af alla deunionsförhållanden, hvilka ej ha någon politisk karakter. Jag ser af svenska tidningar att Björnstjerne Björnson öfver nyåret ämnar sig till Göteborg för att der hålla föreläsningar, och för såvidt det endast är skalden Björnson som kommer och låter han politikern Björnson stanna hemma, så skall detta besök säkert bli odeladt behagligt och intressant för båda partierna. Betecknande för opinionen om Björnson här i staden är en liten historia, som just nu berättas och som tyckes bära sanningens pregel: Det lärer vara skaldens ifriga önskan att en tid kunna slå sig till ro från dagens strider, hvarföre han åter skall vilja företaga en resa till Rom. Nu har skalden Björnson en mängd vänner, ja, man kan gerna säga, att han som sådan har hela det norska folket till vän och ett par af dessa många vänner, hvilka ega förmögenhet, lära ha beslutat sig för att erbjuda skalden fri resa fram och tillbaka och fritt underhåll i den eviga staden på det enda vilkor, att han under den tid han är frånvarande på intet vilkor får sysselsätta sig med politiken. Om nu ett sådant tillbud göres, månne väl Björnson skall gå in derpå? Inom Kristiania studentsamfund (eller åtminstone under dettas tak, säges det), finnes det, oberoende af den stora studentföreningen, en mindre sådan, som under namn af Mandagsföreningen eller Björnsons Venner har regelbundna sammankomster, hvari Q.. AL