ÄAlldenstund Thiera inom tretiomannautskottet tillkännegilvit, det han fallkomligt slöt sig til de årigter, som uttalats af hertig Au dilfiet-Pasquier inom natienalförsamlingen i Thorsdags åtta dagar, torde det vara lämpligt att här närmare återgifva ur detta anförande följande: Man säger, att petitionerna framkommit af egen drift, men det är icke sannt. Nationaltörsamlingen hade knappast sammanträdt i Bordeaux, innan den gjordes till föremål för en systematisk förlöljelse, för hvilken knappast någon annan representation varit utsatt. Man dristar sig till att säga, det vi fått vårt man af preussarne; men dylika yttranden kunna i tillåtas från en fransk talarestol. Gambetta uppträder här som talman för friheten, han som skingrade municipalråden och generalråden. Han kommer här och talar om petitionsrätten, han, som hotade med att tillgripa de ytterligaste medel mot de innevånare i Loiredepartementet, hvilka fordrade allmänna val. Viskola icke tillåta, att valmännen fördrifva sina deputerade ur församlingen, utan behandla alla sådana försök så som de förtjens. Vårt mandat var icke inskränkt till att sluta fred; vi skullo icke allenast befria landet ifrån fienden, utan äfven ifrån deradikalas diktatur. Landet skall dela vår mening, då den tvetydiga ställning aflagsnats, hvari man sökt bringa oss till valmännen. Vår uppgift ar icke slutad Vi skola antaga en kommunallag, en armålag och flera andra organiska Jagar. Hvarför beg de radikala en upplösning? Derför att de smickra sig med, att de skola komma till att intaga våra platser. De kalla sig republikaner, men de äro det icke. Jag har på venstra sidan vänner, som äro republikaner, och jag vill ej att de skola tro, det jag sammanblandar dem med de radikala. Dessa pocka alltid på numerären, men det är den mest revolutionära teori, som finnes, numerären är icke detsamma som rätt och förnuft. Om jag icke vill ha något med de radikala att skaffa, så är orsaken icke den, att jag föredrager monarkien; jag afskyr dem, derför att jag är liberal, jag tillbakavisar dem i frihetens namn. Alla Kommunens utsväfmngar voro icke något annat, än en blott konseqvens af de radikala grundsatser, som förneka allt, egendomsrätten, familjen och säderneslandet. Jag afskyr de radikala, derför att deras teorier leda till träldom. Då vi väl följt dem, kan Cesar komma. De radikala fordra, att nationalförsamlingen skall upplösas, emedan de förlorat allt hopp om att kunna vinna majoriteten inom den. Här finnes nu ej längre några andra partier, än konservativa och radikala. Låtom oss sluta oss tillsamman! Låtom oss uppskjuta med våra olika förhoppningar; ty på den dag, då radikalismen afgick med regren, akulle de konservativa vara förlorade och samfundet med dom!