Göteborg den 18 December 1872. Dödsfall. Bandirektören vid 3:dje bandistriktet vid statens jernvägar, den nyligen utsedde öfveringeniören vid Ilelsingborg-Heeslebolm-banan, kapten Jul. Råberg, har, enl Öres. P:n, natten till i Onsdags aflidit i Kö-. penhamn, der han någon tid legat sjuk. Hr Råberg var känd som en af våra skickligaste jernvägsbyggare, och hans frånfälle blir dertöre kännbart för den nya jernvägsanläggningen, som han var bestämd att leda. Hr K. var född 1826. I hr Råbergs ställe lärer förutnämnde bolag ha antagit löjtnanten vid Vägoch Vattenbyggnadskåren Fr. Hj. Bergman. Om aflidne landshöfdingen i Westerbottens län E. V. Almqvist, hvars i Fredags på morgonen i Umeå timade frånfälle vi förut på te fegrafisk väg meddelat, yttrar Posttidningen foljande: I laudshöfdingen E. V. Almqvist har staten förlorat en arbetsam och skicklig embetsman samt Westerbottens län en nitisk, duglig och kraftfull styresman. Under det han i vederbörlig ordning avancerade till major vid Uplands regemente tästades uppmärksamheten vid hans stora duglighet, och då landshöfdinge-platsen i nämnda län år 1864 skulle återbesättas, föll valet på hr A. Enligt sakkunniges omdöme lärer detta val svårligen hafva kunnat falla på en för denna ansträngande och maktpåliggande post lämpligare person. Ej allenast under de s. k. nödåren, utan äfven sednare, har landshöfding A i många rigtningar verkat för sitt län. Och flera gånger under dessa år har ban genom obanade trakter till fots tillryggalagt långa vägsträckor, för att personligen göra sig bekant med ställningen inom länet. Säsom riksdagsman för städerna Hernösand, Umeå, Piteå och Luleå har landshöfding A. bevistat de senaste riksdagarne och var äfven för nu ingående legislatur-period med stor röstöfvervigt vald till riksdagsombud för samma valdistrikt. Landsböfding A. var född 1817 och således 55 år gammal. D. 10 d:s afled å BSignilsbergs egendom i Upland, frih. Hans von Essen, major i armen och f. d. ryttmästare vid Nerikes husarkår. Den aflidne var måg åt grefve Anckarsvärd och sörjes af efterlefvande maka, sex söner och två döttrar. Upsala-P:n yttrar om den hädangångne bl. a. följande: Örebro sqvadron, som han förde i 17 år, har utan tvifvel i tacksamt minne den tid, som Hans v. Essen var dess chef. Han hade väl sitt eget sätt act sköta truppen, men dess bästa ville han alltid främja. Han ansåg sig ej hafva gjort nog, då han fått siua husarer väl exercerade, han besökte dem i deras hem och såg till, att de skötte sitt torp, planterade kring stugan och vårdade sig om barnens uppfostran. Det var helt visst under denna tid, som han lärde känna vår allmoges skaplynne, dess känslor och tänkesätt: ty denna allmoge förstod han i grund, och detta kom honom till nytta under en sednare tid, då han egnade sig åt kommunala värf. Vid slutet af 1850-talet flyttade han från Örebro till Upland och bosatte sig på det natursköna Arnö. Här öppnades för honom en ny verkningskrets, och Grans socken bevarar många minnen af hvad han här såsom ordförande i kommunalstyrelsen uträttade. Till folkskolan anskaffades trädgård och gymnastik, och då allmogen ej lät sina barn ordentligt besöka skolan, skickade han, för att föregå med godt exempel, sina egna dit. Sockenbibliotek lät han på egen bekostnad anskaffa och aflönade tid efter annan personer, som undervisade i handslöjd. Han väckte törslag om att bereda allmogen tilltälle att göra insättningar i sparbanken, och ehuru detta förslag till en början rönte motstånd, hade Grans socken några år derefter 5000 rdr insatta i Upsala sparbank. Grans socken är likasom hela denna bygd särdeles rik på fornlemningar. Att rädda dem undan förstörelsen, blef frih. Essens käraste sysselsättning på äldre dagar. Och så väl af fornforskaren prof. Stephens, som i fornminnes-föreningens tidskrift nämnes H. H. v. Essen med erkännande. Flere runstenar hafva af honom blifvit återfunna och uppresta. Men han nöjde sig ej dermed: han lät ätven afteckna dem samt i skolhuset uppsätta dessa afteckningar, försedda med tolkning. Detta om hans offentliga verksamhet. Hans personlighet lärde man ej lätt känna vid förste bekantskapen. Han var originell i detta ords bästa bemärke se. Det låg i hans lynne något ovanligt: en blandning af flegmatiskt lugn och brådskande ifver, at godhjertad vänlighet och sarkastisk qvickhet. Ofiast såg han sakerna från en synpunkt, olik andras; men alltid träffande var hans omdöme och fin hans iakttagelseförmåga. Godhjertad var han i grunden och menniskovän; derföre blef ock hans verksamhet välgörande och välsignelsebringande, och länge skall det ihågkommas hvad han verkat för sin ort. Egendomshandel. Hr Adolf Unger har, enligt Hudiksv. P:n, försålt sina sågverk å Bergsjö, neml. Trångfors vattensåg och Häggvikens ångsåg, till arkitekten P. J. Ekman i Stockholm för 163,500 rdr samt Ytterfors vattensåg till Stocka sågverksintressenter för 70,000 rdr. Genom v. häradsh. V. Ekenman och kapt. P. S. Mannerstedt ha sterbhusdelegarne etter afl. grosshandl. L. J. Lindström försålt Edhs säteri med underlydande hemman och lägenheter till konsul Edvard Meyer och grossh. C. G. Berg i Karlshamn mot en köpeskilling stor 258,000 rdr, som till största delen skall kontant erläggas. F. handl. Fr. Tornborg har försålt sin i hörnet af Norra Kungsoch Slottegatorna i Norrköping belägna gård till ett af några personer der i staden bildadt bolag, för en summa af 25,000 rår. Kränkt dattaa 11. 11 Lan