——— Sstockholms-korrespondens. Stockholm d. 8 December. Det synes att Julen närmar sig med stora steg, när man i det allt annat än behagliga väglaget gör en promenad på de gator af husvudstaden, der fåtängans marknad i form a! modebutiker synnerligast valt sitt tillhåll. De mörka färger, som förut gåfvo sjelfva lyxen ett sken af allvar, börja alltmer att försvinna, och i brokig vexling tränger sig fram allt sådant, som ofta är lika så angenämt för qvinnoögat som det skulle vara oangenämt för kassaboken, om den hade några ögon. Atthos många — äfven bland dem, som i följd af sin ställning annars borde hafva kunnat motse Julens fröjder utan att frukta en bitter eftersmak, men som icke hafva utväg att gifva sina fixa löner den behöfliga elasticiteten — årets stora högtid väcker ej blott glada känslor, det lider intet tvifvel; men att omsättningen af julartiklar derföre skulle blifva mindre än tillförne, är en annan fråga. Den arbetande klassen befinner sig tvifvelsutan i en jemförelsevis vida bättre ställning än förut (ett bevis bland annat ser man deruti, att Stockholms allmänna pantlåneinrättning betydligt mindre anlitats i år än föregående) och den gifna följden blir en stegrad konsamtion hos alla som tillhöra den delen af samhället. Tillfälle att använda sia julkassa för goda ändamål har beredts till en början genom den engelska basar, som igår öppnades för att gonom inkomsten afbetala engelska kyrkans skuld. Ehuru anordningarne för marknaden i allt äro smakfulla och varorna etaleras på ett inbjudande sätt, gäller här, som vid andra liknande tillfällen, mindre värdet af hvad som utbjudes än hvem som utbjuder. IIvilket som än varit det mest verkande motivet, så lär i alla fall åtgången varit rask och lagret, delvis åtminstone, snart upprymdt, så att förstärkning erfordrats. Ett nytt sätt att beskatta nyfikenheten omtalas från denna bazar. Man inbjudes att — met en billig entröasgift förstås — bese en vacker lefvande bild och när man, i spänd väntan att efter allt det för ögat smekande man förut varseblifvit finna något rätt underbart skönt, stiger bakom en skärm, möter den nyfikne blott — sitt eget jag, återgitvet af en stor spegel. Med omskrifoing af kommerskollegii bekanta slutstrof i sina patontbrof kan sägas: Uppfinningen är icke ny, men låter sig säkert med fördel användas. En annan försäljniog af större betydenhet har blifvit omnämnd samtalsvis och vi tro äfven berättelsevis i någon tidning, nemligen af effekter tillhörande framl. konung Carl XV:s sterbhus. Det har sagts, att sedan jemförelse vis låga priser blifvit satta på dessa möbler m. m. skulle realisationen af qvarlåtenskapen redan hafva börjats förmedelst försäljning under hand. Sävidt vi förnummit, har detta icke egt rum för annat än ätech drickbara varor, såsom konserver och matvaror samt viner. Då vinlagret är rätt betydligt, har realisationen deraf sedan någon tid börjats under hand och fortgått till priser, som förefalla ungefärligen sådana som här äro de vanliga. Sterbhuset erlägger för allt det vin som nu säljes, till tullkassan den tull, som skulle hafva erlagts, derest vinerna importerats af enskild person. Hvilken utväg, antingen auktion eller försäljning under hand, som kommer att väljas för att realisera öfriga boets tillhörigheter, känna vi ioke och det torde ej heller ännu vara definitivt bestämdt; det synes t. ex. som skulle en mängd af de saker hvarpå ett större konstnärligt arbete blifvit nedlagdt, mindre lämpligt konna anförtros åt slumpen af en auktion. Till sådant kan exempelvis räknas en bordsdekoration, som den aflidne konungen till en del inköpt på utställningen i Paris och till en del sedermera låtit förfärdiga hos fabriksfirman Curistofle i Frankrike. Personer, som varit i tillfälle att se densamma, beskrifva den såsom ett riktigt konststycke, så till komposition som stil (s. k. Marie Antoinette-stil) och smak i utförandet. Dekorationen består af 20 särskilda priser: 1 midtelplatå, blomsterfat, fruktskålar m. m, och är arbetad i brons, belagd med er tums, starkt förgylld, silfverhinna. Denna dekoration, som aldrig blifvit begagnad, kom förliden vår från Frankrike och lärer hafva kostat 24 å 25,000 franes. Om de vackra silfverpjeserna vet man äfven att berätta mycket: om den stora silfverservis, som Stockholms borgerskap skänkte framlidne konungen vid hans döpelse d. 11 Maj 1826, den spegelplatå med 2 kandelabrar (engelskt arbete) som prins Fredrik af Nederländerna sörärade konungen vid hane törmälning m. m. Bouppteckningen skall, oaktadt man användt all flit, ännu icke blifvit afslutad utan rätt mycket återstå. De kongl. teatrarne spela fortfarande med god framgång och röna förtjent uppmuntran från publikens sida. Toaterdirektionen har också sin uppmärksamhet riktad icke blott på omvexling al ropertoirer, utan äfven på omvexling af sujetter och litet emellanåt sramskickas en ny debutant, som nästan utan undantag gör lycka vid sitt första framträdande. Mestadels är det den lyriska scenen, som härvid kommer i fråga. Ea mill Riego, dotter till Tkkonstmakaren Riego, inger stora förnoppningar. Upptostrad vid den s. k. MalmJvistska iarättgningen å Södermalm. lyckades