nars äro på modet för sina stålstick och praktsullt utförda permar. Af det betydelsefulla verket, Menniskans Härledning och Könsurralet at Charles Darwin har nu andra häftet utkommit, bvarmed arbetet föreligger fullständigt, utgörande en med hela sin vetenskaplighet populär framställning, hvilken ofta genom sina genialiska hypoteser och deras lika snillrika bevisning och utveckling erbåller ett pikant intresse. (Stockholm, Albert Bonnier). At Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter, utgifna af R. M. Klinckowström, har ännu en del, utgörande den åttonde och sista, utkommit. Den är likväl icke i kronologiskt hänseendo den sista, ty den handlar om sjuåriga kriget och Sveriges deltagande deri från Juni måvad 1757 till Mars månad 1860. Utgifvaren upplyser dock, att orsaken till dröjsmålet med denna dels offentliggörande varit den, att manuskriptet till densamma återfunnits först sedan 3:dje och 4:de delarne, hvilka äro senare till tidsföljden, lemnat pressen. Utgifvaren beledsagar denna del med såväl en antikritik mot prof. Malmström, hvilken tagit Fersens memoirer i deras historiska del i upptuktelse, som en lång förteckniog öfver fel och vilseledande uppgilter, hvilka förekomma i de föregående delarne. Huruvida utgifvaren lyckats i sin motbevisning, vilja vi likväl lemna osagdt. Den nu föreliggande delen har emellertid framför flera af de andra det företrädet att den icke blott vänder sig kring tvetydigt hosaqvaller eller återgifver elakt partiförtal, utan håller sig till sak. Flera värdetulla historiska bref äro som bilaga vidfogade. (Stockholm, P. A. Norstedt Söner). Kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870 och 1871. Föredrag hållna i Militärsällskapet i Stockholm vintern 1872 at Gustaf Kleen, Adolf Malmborg och Gustaf Uggla. Första Häftet med 7 kartor. Stockholm P. A. Norstedt Söner. Vi tro 02s på goda skäl kunna förorda denna i möjligaste opartiska ton hållna skildring af det för Frankrike olyckliga kriget. Den cär af sina olika förf. raskt utförd och i allmänhet hållande sig till händelserna i deras stora drag, utan att, såsom det inom militärlitteraturen ofta händer, så fördjupa sig i detaljer, att arbetet blir onjutbart för andra än sackmän. -Talrika och goda kartor äro vidfogade, hvilka göra öfverblicken mer åskådlig. I inledningen uttalas den numera fullt konstaterade satsen, att krigets utbrott icke framkallats af en tillfällig nyck hos en absolutistisk herrskare — såsom man sökt att från ett politiskt läger i vårt land göra troligt — utan framkommit som en naturlig följd af 1864 och 1866 årens krig, hvilka rubbade hela den europeiska maktställniugen. Vi antaga, att detta enda svenska originalarbete öfver sagda krig skall röna all uppmuntran från allmänhetens sida, desto heldre som den afhandlade perioden genom sina verkningar allt fortfarande tager uppmärksamheten högligen i anspråk. Af Skizzer af Thomas Babington Macaulay har nu i svensk öfversättning utkommit en ny del, på Nils Qvidings förlag i Karlshamn. Denna tredje del innehåller teckniogen aflord Olive och den isynnerhet med mästarhand, på ett glänsande sätt utförda lesnadsteckningen öfver Warren Hastings, genom hvilken allmänheten sättes i tillfälle att kasta en blick in i de britisk-ostindiska förhållandena förr. Macaulays Oritioal and Ilistorical Essaysäro af så stort värde och så fängslande skritna, att de, hvilka redan länge varit en kär egendom för den språkkunniga allmänheten, na i sin öfversättning böra erhålla en rättvis spridning. Underititeln Jadendomens Historia har utkommit i svensk öfversättning ett häfte föreläsniogar af den bekanfe rabbinen i Berlin, dr Abraham Geiger, hvilket torde vara förtjent af uppmärksamhet. Detta arbete kastar en i flere hänseenden upplysande och villor skingrande dager öfver judendomens ställning under tidpunkter, rörande hvilka dess historia varit höljd i dunkel. Förf. är tydligen lärd och väl bevandrad i den judiska litteraturen, och han framkastar äfven många verkligt nya åsigter och satser, hvilka äro at intresse. Boken är ur judisk synpunkt varmt hållen och genomandad af en religiös frisinthet, som förtjenar all aktning. Så må nämnas det för en rabbin hos ett i religiöst hänseende så exklusivt folk som det judiska, det utvalda, egendomliga yttrandet, att de fromme bland alla olika folk och af alla olika religioner ha del i det tillkommande lifvet. Också kommer han i sin utveckling till denaa stora och vackra slutsats: Endast den religion, som förenar sig med den fria tanken, bar sitt berättigande, men dertill äfven borgen för sitt bestånd ; hvarje religion deremot, som motsätter sig andens rätt, söndersmulas under tidens hjul. Och vidare: Endast den religion bär i sig borgen för sin framtid, hvilken anser det för sin uppgift att åt menskligheten skänka sina håfvor och derför ätven erbjuder sig åt henne i en för hela menskligheten lämplig form; men icke den, som inskränker sig till trång krets, drager sig tillbaka till cellen, skiljer sig från den öfriga menskligheten, som om denna vore en själlös eller olikartad kropp, 4 . SS Oh Re