Ixarjehauda. Ännu en Tichborne. Om man får tro de australiska tidningarne, kommer den romantiska berättelsen, som ligger till grund för Tichborneska processen, att erhålla ett nytt uppslag. En enka, boende i vestra delen af Australien, har nemligen intygat att hon varit hustrun till den sanna Tichborne, hvilken under namn af Robert Mills varit i ett första äktenskap gift en gång förut, Oaktadt han varit en lättsinnig varelse hade nämnde Mills visat sig ha egt en god uppfostran och bland annat talat flytande franska, ridit utmärkt och på armen burit bekstäfverna B. C. T. inbrända. Han hade äfven berättat och intygat sin bekantskap med lord Bellew, hade ombord på skeppet Bella under resa till Valparaiso lidit skeppsbrott och tillbringat trenne dagar på en obebodd ö. Afven namnet Tom Castro skall denne man, som för resten nu hvilar i grafven vid ain första hustrus sida, berättat sig tidigare ha urit. Landsförvista hundar. Från Konstantinopel berättas att den ofantliga och oroande förökningen af gathundarnes antal förmått guvernören af Gallipoli att helt rätt och slätt besluta att föra hela sällskapet i landsflykt på båtar till halfön Lampsakus. Under öfverfarten visade de deporterade stora tecken till en liflig oro och i sigte af kusten till Lampsakus störtade sig flere af dem i vattnet och uppnådde simmande den asiatiska kusten. De öfriga landsattes snart derpå. De deporterade, 2000 till antalet, lupo, gripna af vansinne vid åsynen af det främmande landet, under ett förfärligt tjut bort bland bergen. Drifna af hunger styrde de snart derpå sin kosa till den lilla staden på ön, bärande samma namn. Men de derstädes varande hundarne satte sig, af fruktan att sjelfva bli beröfvadesina näringsmedel, hättigt till motständ mot den inträngande horden. Striden varade under ett förfarligt tjutande öfver fyra timmar. De infödda fyrfotingarne vunno slutligen seger och drefvo sina motståndare ut på fälten. Följande dag slöts emellertid fred mellan de fientliga bröderna och gallipolitanarne fingo rycka in på Lampsakus gator. Men nu gömde stadens innevånare undan alla lifsförnödenheter och hundarne nödgades af hunger att besöka vinfälten, hvarest drufvorna blefvo deras byte. Derifrån bletvo de dock förjagade med hugg och slag. De turkiska gathundarne äro för öfrigt af en mycket godsint och menniskovänlig race. Den sanne muselmannen har stor kärlek för hunden liksom öfverhufvud taget för alla djur. Några bruka utanför sin dörr ha en liten uthuggen stencistern . med vatten för dem och muselmanuen bär alltid bröd på sig att dela ut åt honom mötande hundar. I vedergällning skydda dessa hans egendom dag och natt. Underbar räddning. Under den förfärliga stormen i Östersjön d 13 sistl. Nov. bortrycktes af vågorna en på slesvigska kusten belägen lotsstuga, i hvilken befunno sig lotsen Kruse med hustru och en 12-ärig son. Föräldrarne hvilka jemte gossen sökt sin räddning på husets tak, blefvo snart ett byte för stormens våldsamhet, men gossen lyckades hålla sig fast vid sparrarne i takstolen. För att lätta sin vådliga farkost bortplockade han sedan takpannorna och kastade dem i hafvet. Så dref han utan föda omkring på hafvet ett helt dygn, tills franska briggen Locquirei, förd af kapten Cabon, räddade honom. Denne, kommande från S:t Petersburg och på väg till Dunkerque med oljelast hade, efter förlust at ankare, segel m. m. ämnat söka nödhamn i Kiel. Då fick besättningen under full storm sigte p spillrorna af ett hus flytande på vågorna och på detsamma ett lefvande väsen. Efter mycken möda lyckades man slutligen att berga den stackars gossen och föra honom ombord på briggen. Siberien. På sin rundresa kring jorden lärer stortursten Alexei Alexandrowitsch ha för afsigt att: äfven besöka Östra Siberien, dit hitintills ingen medlem af den kejserliga familjen satt sin fot. Denna tilldragelse kommer att vara af stor betydelse för detta lands historia och dess innebyggare knyta dervid många förhoppningar. Siberien bar under länga tider varit styfmoderligt behandladt; man har endast betraktat det såsom en deportationsplats för förbrytare. Landets hela förvaltning ligger i bänderna på några embetsmän, som behandla både land och folk efter godtycke. Faktiskt är, att för några år sedan då generalguvernören öfver Östra Siberien gaf befallning att landsstrykare och försvarslösa utan vidare undersökning i kedjor skulle sfföras till ön Sahalin, vanligen endast besiåmd för de gröfsta förbrytare, och att för hvar och en sådan aflevereraren erhöll 32 rubel i belöning, icke allenast verkliga landstrykare, utan för penningarnes skull äfven siberiska bönder, borgare och köpmän blirvit di oläpade. Man tror att storfurstens personliga ditresa på mångfaldigt sätt kommer att ingripa i detta lands godtyckliga styrelse och att den skall blifva af välsignelserika följder. Fall från en luftballong. Från Amerika berättas om en förtarlig bändelse som nyligen tilldragit sig i en stad i Illinois följande: En jättelik ballong råkade under fyllningen i brand och höjde sig i luften med en arbetare som Var sysselsatt med densamma, sedan ankartåget blitvit uppbrändt. Arbetaren, som stod i närheten af gondol-korgen, insnärjde sig 1 tågen och var snart öfver 100 fot högt i luften, hållande sig med händerna fast i korgen och med ena foten i densamma. Snart förlorade han äfven detta stöd och hängde nu på armarne medan ballongen oupphörligt steg högre. Slutligen svek henom krafter och sinnesnärvaron och han störtade ned till de hundradetals åskådarnes stora förskräckelse. I luften höll sig hans kropp nästan rak, men kröktes när den närmade sig jorden och föll med en så förfärlig stöt till marken att ljudet hördes på långt afstånd. Kroppen var helt och hållet sönderkrossad och blodet strömmade ur mun och näsa. Snart derefter nedföll äfven den nästan uppbrända ballongen.