Oscar II och amerikanska tidningspressen, De amerikanska tidningarne ha för närvarande fullt upp att göra med berättandet af de märkvärdigaste historier om kung Oscar IL. En af de mest vidunderliga bland alla dessa biografier är likväl den, som Newyork-Post åstadkommit och som nu gör sin rund i alla de amerikanska småtidningarne. Uti en i Amerika utkommande norsk tidning är den öfversatt som en kuriositet och Kristianiatidningen Morgenbladet ätorgifver detta märkvärdiga aktstycke, som säges ha anonymt blifvit tillsändt H: M:t under dennes senaste vistande i Norge och hvilket är så lydande: Antalet af excentriska monarker i Europa har nu blifvit tillökadt med kung Oscar II af Norge och Sverige. I likhet med nästan alla medlemmar af det kungahus, hvarifrån han härstammar, är äfven denne nye skadinaviska furste en begåfvad man. Under en af de allvarsammaste debatterna i svenska öfverhuset med anledning af reformen i vallagarne begagnade han sig med stolthet af samma märkliga svar, som hans farfar före honom hade gifvit den franske historikern Ampåre under ett besök, som denne gjorde på k. slottet i Stockholm. Ampere hade nemligen uttryckt sin förundran öfver det enkla sätt, hvarpå han blifvit mottagen af kung Beruadotte, dervid denna leende svarade: Oh, det har ingenting att betyda! Hvad är jag väl annat än en republikan på tronen ? Kung Oscars historia är ända intill den sista tiden en kedja af underbara och intressanta händelser. Hans far, Oscar I, var en man, som böll sträng disciplin och fordrade att hans båda(!) söner skulle behandlas helt och hållet på samma sätt, som andra skolgossar. Efter skolterminens slut genomsåg han sjelf deras arbeten och då han ej fann dem tillfredsställande, gaf han dem egenbändigt den nödiga upptuktelsen. Efter att sålunda flera gånger ha blitvit allvarsamt agad, sprang den unge Oscar i en ålder af 12 år hemifrån och det lyckades honom att komma till Köpenhamn, hvarest familjens utskickade funno honom på gatan, der han spelade om marmorkulor med en hop trasiga barn. Ingen europeisk furste har sett mera komisk ut än den unge Oscar, då han sålunda påträffades barfota, med smutsiga och sonderrifna kläder. Men han försäkrar ännu i dag, att han haft gudomligt roligt under denna sin korta utflykt från tådernehbemmet. Då han var 17 år gammal, skickades han till universitetet i Upsala, der han tog liflig del i alla de upptåg och tokerier, hvarmed studenterna vid detta gamla lärosäte bruka roa sig. Sedan han vistats der i 6 månader uppskakade han sin fars nerver på det allvarsammaste genom att yppa för denne, att han blifvit vansinnigt förälskad i dottern till en af universitetets professorer och att det vore hans alllvarliga afsigt att gifta sig med henne. Kung Oscar ville naturligtvis ej tillåta detta. Den unge mannen blef derföre återkallad till Stockholm, der han snart blef mycket populär genom sitt rättframma sätt och enkelheten i sitt uppträdande. Det roade honom att iklädd en tarflig drägt spatsera genom Stockhelms gator, sedan det blifvit mörkt och mången brutal handling från polisens sida har blifvit förhindrad genom hans personliga närvaro. Han var också ständigt närvarande vid eldsvådor och ingenting kunde då hindra honom från att arbeta vid sprutorna med en nästan öfvernaturlig styrka. År 1852 gjorde han tillsammans med en ung, likasinnad vän, en tur till Kristiania i Norge. De reste inkognito och inskrefvo sig under diktade namn på ett andra klassens hotell. Då de en afton, sedan det blifvit mörkt, drefvo omkring på gatorna, hade de den oturen att blifva anfallna af ett rötvarband, som slog dem till marken och utplundrade dem. Utan en enda skilling i fickan måste nu de förnäma herrarne vandra tillbaka till hotellet. Nästa morgon presenterade värden dem deras räkning. De sade, att de icke egde några pengar och berättade sitt wissöde föregående aftonen. Värden ville emellertid för ingen del tro på deras historier utan hotade med att skicka efter polis. Förgäfves sökte de förmå honom afstå derifrän, han skyndade sig tvärtom det fortaste han kunde ut ur rummet och ej allenast bommade igen dörren, utan satte till på köpet en stark kypare, beväpnad med en bastant käpp, utanför. Den ställning, hvari den tillkommande kungen af Sverige nu befann sig, var till den grad komisk, att han ej kunde afbålla sig från att utbrista i ett hjertligt skratt. Då den förbittrade värden återkom med två poliskonstaplar, förklarade de båda herrarne hvilka de voro, men hade svårt att bli trodda på sitt ord. Då hofvet i Stockholm utsåg en tysk prinsessa till brud åt den vittre Oscar, reste denne i hemlighet till Liäbeck och följde henne derifrån förklädd hela vägen till Stockholm, passande upp på sin tillkommande med den största uppmärksamhet. Hvad han under resan säg af henne, gaf honom visshet