holms Dagblad d. 25 sistl. November följande: Vår stora sångerska Kristina Nilsson, här kallad diva den andra, äfven italienska Operans nya stjerna. är under innevarande vintersäsong ryska hufvudstadens älskling. Triumferna, som komma denna sångerska till del i Ryssland, äro i sanning stora. Och man kan ej uttala vågen förundran deröfver: sådaua artister som Kristina Nilsson måste alltid vara omtyckta, eftersökta och firade, hvarhelst de ån uppträda. Detta är nödvandigt såsom en naturlag och kan icke vara annorlunda, så länge än menni-kohjertat fortfar att röras af eller älska det som är skönt och stort i verlden, inom hvad slag af verksamhet detta än uppenbarar sig. Kristina N ilsson kom icke ensam hit: henues rykte i såväl gamla som nya verlden var redan stadgadt, innan hon ännu sett Ryssland. Detta har icke litet medverkat till att stegra den firade sångerskans framgångar i Petersburg och att göra heune omtyckt och beundrad. Men häartill kommer, att Kristina Nilsson är en konstnariuna at första Ordningen, hvars konstproduktioner ötverraskat, emedan de stödja sig på enkel, oförstäd naturtronet, och derjemte en sängerska, hvars stora sceniska gåtvor och törträtfliga skola i förening med en herrlig röst icke kunnat annat än vinna allmanueligt bitall Säåsom bevis på den här rådande Nilsson-förtjusniugen torde jag endast behöfva citera fotjaude ord, med hvilka en anseud musikrecensent börjar sin redogörelse för den frejdade sångerskans uppträdande i Faust: -Sistliäne Önsdag bragte Krisuva Nilsson publiken å vär italienska Opera från forstanuet .. Mera kan man ju icke begära.