vilja försöka med det gamla gyckelspelet. Tidningen menar nemligen att Thiers i framtiden måste upptråda annu mera energiskt och opartiskt och uttalar tillika den förhoppning att en del af högern — de som låtit föra sig på villospår af sköntalarne inom partiet — skola vända tillbaka under Thiers fana. Att Thiers vidare skulle kunna regera med den nuvarande församlingen, den åsigten omfattas nästan uteslutande af de blad, hvilka stå i direkt förbindelse med Elysöe. Sjelfva Journal des Debats, som hittills beslutsamt stod Thiers vid vLidan, håller saken ej för möjlig. Den finner att en majoritet på 34 röster icke är tillräcklig eller gifver tilltredsställande säkerhet. Inom det rent republikanska partiet har den seger, Thiers tillkämpat för republiken, uppväckt det högsta jubel och partiet ser ännu alltjemt bort från svårigheten vid läget. Från Ungern meddelas nu ändtligena några närmare underrättelser, hvilka lyfta en flik af den slöja, hvilken delvis hvilat öfver ministerpresidenten Lonyays hastigt begärda och lika brådt beviljade afskedsansökan. Så som vanligt var det äfven här en ringa an ledning som bragte det rågade måttet att flöda öfver. Ciernatorys beskyllningar och den ljumhet, Lonyays eget parti — Deakisterna — visade vid försvaret af ministerpresidenten, hade bragt hans ställning ait vackla. Men så inträffade en stark meningsbrytning mellan honom och erkehertig Josef, f. n. öfverbefälhafvare för ungerska honvedmilisen. Båda skyndade till Wien, för att inför kejsaren uttala sina klagomål, och med föranledning tillika af det uppseende Czernatorys anklagelser väckt, gick det kejserliga utslaget Lonyay emot. — ——