vi ej kunna omedelbart antaga. I afseende på så: dana allvarsamma saker är mycken tid af nöden. Hvad den parlamentariska ansvarigheten beträffar, ; så tror jag det är onödigt att säga, det jag anser : det vara min pligt att bibehålla rättigheten att tilltala eder. Under republiken är detta det parlamentariska systemet. Republikens chef är en represeni tant, som bör lemna makten, när helst han ej längre i tillfredsställer. I ett annat slags republik skall den fyra år utsedde chefen under alla omständigheter förblifva vid makten. F. n. hafven j en fördel. Jag kan genast afdaukas (sorl). I hvilka fall kunna vi skiljas? Jag skall genast visa er det. Om jag i afseende på armefrågan lidit nederlag, skulle jag genast begärt mitt alsked. Jag är icke någon statskuppernas man, och om jag skulle uppmana den ädla armen att utföra en sådan, så skulle den svara mimed förakt (bifall). Viljen j på denna plats ha en skriftarl, en tjensteman till ert förfogande? Då är Jag icke er man. Sen er då om efter en annan. Jag skulle för statsmaktens egen skull beklaga en föräodring i morgon; men hvad mig sjelf beträffar, . skulle jag med glädje återvända till privatlifvets ugn. Kortligen, frågan om den ministeriela ansvarigheten är icke ord blott. Sanna förhållandet är det, att vi här blott ha för oss en fråga om förtroende eller icke förtroende. Jag svär vid himlen att jag under tvenne år tjenat mitt land med obegränsad hängifvenbet. Då Thiers slutat detta anförande, hvilket onekligen var något matt och förvirradt, uppträdde hr Ernoal och anropade Thiers att icke skilja sig ifrån majoriteten, ty enigheten var det sista ankaret för landets säkerhet. Thiers svarade, att högerns förslag till undgående af den närvarande krisen var krisen sjelt. Han I l ; i sasthöll derför vid Dufaures förslag, hvars an! tagande han gjorde till ett törtroendevotam. Församlingens president, Grry, uppläste Dufaures bekanta förslag. Stor uppständelse rädue. Deputerade från alla sidor gjorde tecken åt hvarandra. Den radikala venstern röstade, som vi veta, för Dufaures förslag. Först hette det, att regeringen hade en majoritet af 100 röster. Derpå sades siffran vara 80 och senare 10. Slutligen såg man en hop deputerade omringa Thiers, hvilken syntes missnöjd. Då tystnad erhållits, tillkännagaf Grörvy resultatet sålunda: Antalet röstande, 704; för j . regeringen 370; emot regeringen 334. Den allmänna tron är, att stora ministeriela förändringar nu komma att följa, ty, såsom hertig dAudiffcet Pasquier sade, äfven om bögern blir slagen, är den likväl icke besegrau? Som bekant, har inrikesministern redan måst afgå. Man väntar, att Jules Simon skall också tölja, då hans undervisningslag kommer före. Det tros med säkerhet, alt majoriteten icke heller skall godkänna handelsfördraget med England. Ny kris blir då sannolik, ehuru det väl är troligt, att Thiers, som nu fått sig en skarp tillrättavisning för sina ständiga hotelser om afgång, icke skall återigen framkomma med dylika. En massa menniskor hade strömmat till Versailles. Öfver 20.000 personer befordrades om aftenen med bantåg till Paris och helsades vid sin ankomst dit af väldiga folkmassor med ropen: lefve Thiers! lefve repupliken!