gelse under ransakuing en skomakarepojke ClevIin, Warbergsbo, tilltalad för rån på öppen landsväg. Han blet otverbevisad och dömd till döden. Samtidigt fanns i Warberg en kommissionslandtmätare Brandberg, som hade tagit tll uppgitt att skrifva nådeansökningar för litdomda fångar, hvarvid det icke sällan bånde att ban kom i ovånskap med presten, som beredt hfdomua till döden, dertöre att han 3 utverkade uppskof med dödsdomens verkställande och sålunda vande de bereddas tankar åter på verldsliga ting. Han lyckades äfven att skaffa nåd åt Csevin, som fick uödsstraffet mildradt till 10 års sastuing på Malmö slott. Sedan C. sluppit ut derifrån, bosatte nan sig i Warberg och flyttade sedan till Ware, söder om staden. I förra veckan tog han litvet at sig geuom hängning. Alimäuna samtalsamnet på landsbygden är för närvarande ett mäl, som nyligen blifvit afdomdt vid tinget. Parterva voro organisten och skolmastaren i Etua nära Falkenberg. De tålde icke riktigt hvarandra. Skolmästaren, som tycktes vara en pretentiös herre, behagade om Sondagarne under guustjensten taga sin plats inne hos organisten innautör skranke: på orgellaktaren, men hade en gång blifvit utvisad. Icke förthy placerade han sig på samma ställe sistlMarie Bebädelsedag, d. 23 Mars, och då organisten sökte hindra honom — det var midt under Gudstjensten —, förorsakades kyrkobuller. Man kan göra sig en föreställning om, huru det dervid twillgick, utat följande utdrag ur protokollerna i det nu i törsta instansen utageradet målet. Utom att först ordentligen tilltala mig, skrifver skolmästaren i sin stämning, anföll han först med häftiga nypningar i högra armen, samt fortsatte sedan med oupphörliga kuuffningar och sparkniugar, tills jag föll iramstupa på golfvet i dörröppningen, hvarvid icke allenast mina händer och kuan skadades och mina kläder ilia medtoros utan jag råkade dervid i den haftigaste förskräckelse, så att jag hvarken den eller den följande dagen kunde oruna mina tankar, eller njuta någon uppbyggelse af aet Gudsordet, som jag fick köra eller låsa. Med atsigt synes klockaren H.hatva valt en sådan högtidsdag för utförandet af sitt hemska dåd, iör att kvmma i tillfälle att misshandla ocu missfirma mig i mina egua församlingsboars och mina elevers åsyn, yrkande jag dertöre skadestånu med minst 100 rur rmt. Organisten åter företedde vid tiuget lakareattest, att ban efter händelsen Ålegat i en sjukdom, narmast liknande gastrisk feber, plågad af stor smärta i trakten af maggropen, der hav skall hatva erhällit ett kraitigt slag-Awt skolmastaren af kittslighet och trots gätt och satt sig Sista gången, då målet var före, afdomdes det så, att organisten skulle hafva tva månaders fängelse och skolmen böta med penningar, men namndemännen reste sig upp och yrkade på fängelse 161 skolmästaren också, bvadan han blef dömd till en manads fövgelse. Det hela har väckt skandal, och en msig bonde hördes häromdagen föreslå, att de begge gunsti-herrarne, organisten och skolmästaren, borde tå en månaus gemensam cell, då de kunde komma i tillfälle att profva sina knynätvar på hvarandra utan att störa andakten i kyrkan, Från Morup berättas, att en mängd emigranter derifran dels återkommit dels hemvantas trän Amerika, der de alls icke tunvit sig beiåtna med ställningar och forhallanden. Sannolikt komma deras berattelser från sitt uppehåll i der tjerran landet att göra streck i räkningen tör folk har i staden, som idkar emigrantvärtning såsom födkrok. Sorgfesten i Lund med anledning af Carl XV:s dödliga fråntälle firades samtidigt med den af oss förut i korthet beskrifna festligheten i Upsala, neml. sistl. Fredag och egde rum i Akadem. Fören:s festsal. I Carolinasalen i biblioteksbyggnaden skesde samlingen och under klockringuing srån domkyrkans torn satte sig kl. 11 f. m. processionen igång, anförd af universitetets rektor, prof. Olbers, som ledeagades af Köpenbawns universitets rektor, iförd sina embetsmsignier; derefter kom landshöfdingen med sesttzlaren, prof. Odhner, och så vidare med iakitagande af rangförbållandena, så vidt det lät sig göra, hela den ötriga talrika samlingen, hvilken slutade med studentkåren, hvars standar och nationsfanor öppnade det långa tåget. Såväl vid tåget som i festsalen tjenstgjorde medlemmar at studentkåren såsom marskalkar. Vid inträdet i Akad. Fören:s festsal, hvars ena låogsida och gallerier blitvit upplåtna åt i festen i deltagande damer, mottogs processionen at en sorgH marsch, och under det den ordnade sig på af marskalkarne angifua platser, hade man tillsalle taga i petraktanne den vackra dekoration, hvarmed salen ; blitvit för tilltället prydd. Under en kunglig krona, : som sammanhöll det blåa draperi med guldstjeruor, hvilket utzjorde tonddekorationen, syntes kung Carls I byst, omgiven af nordiska flaggor. Den nedre dekorationen föreställde en bild af höga morden med sina snöiga berg, och en skog af friska granar de hedanfor hade till andamal att öka det illusoriska i framställningen. Tvenue på hvar sin sida om tonddekorationen uppställda grankolonner, rikt belysta med vaxljus, och de på lämpliga ställen placerade studenotfanorua fullbordade det dekorativa i anordningen, ull hvilken för öfrigt hörde, att sittplatserna voro öfverdragna med svart tyg och att salen var, med utestangandd at solljuset, upplyst med gas. Till de församlade utdelades tryckta exemplar af en kantat, hvartill orden törtattats af II. Hallbäck och musiken komponerats at W. Th. Guosspelius. Sedan första kören (tor blandade röster) af denna kantat afsjungits, besteg prot. Odhner talarestolen, och, efter det han i en kore inledning berört förhälJandet mellan kung och folk i konsututionella länder, gat de församlade en bild af den bortgångne konungen såsom regent och menniska. Talet, hvari berordes nästan allt hvad som under konung Carls regering blitvit uträttadt och som ej lemnade oanmärkt någon yttring at den tramfarnes manliga och vänliga sinne, gjorde, enkelt och värdigt som det var och flärdfritt som det föremål, hvilket det hade till uppgiit att belysa, ett särdeles gout intryck. Eiter minnestalet utfördes återstående delen af den vackra kantaten, och derefter var festen kl. nära 1 e. m. slut, och den till 13 a 1400 personer uppgående san:lingen upplöstes. Inrikes postuivexlingen. Kgl. M:t har i afseende å den inrikes postutvexligen till efterrättelse srån ingången af nästkommande år förordnat. dels att den i Kongl. Kungörelsen d. 12 Juli 1860 stadgade vigtsatsberäkning för bref törändras sålunda, att bref, som väger högst 4 ort, befordras mot enkelt porte; bref, hvars vigt öfverstiger 4 men ej 25 ort, befordras mot dubbelt porto; bref, hvars vigi öfverstiger 25 men ej 50 ort, befordras mot tre enkla porton och tyngre försändelser behandlas såsom paketer; — dels att för s. k. smäpaketer, hvilka må väga högat två skålpund, portot skall utan afseende å afständet emellan afgångsoch adressorterna utgå med Trettio ore, da paketets vigt icke Anh mad A då hos organisten, kom under målets bebandling i dagen, och vittaena upplyste, att hau, då nan föll omduli i skranköppningen, lag och dånade med benen.