om uppsostran. Ur hr B. C. Rodhes föredrag vid Arbetareföreningens sammankomst d. 24 Nov. 1872). Tal. började med att nämna, att han redan för mer än tvenne år sedan uppmanats att inom Arbetareforeningen hålla föredrag om uppfostran. Han ville nu uppfylla löftet. Alla behötva lära uppfostringskonsten, ty alla äro uppfostrare. De, som ej åro föräldrar eller lärare, innehafva dock en ställning, att de komma i beröring med barn och utöfva inflytande på dem. i Må vi denna gång tala något om uppfostraren sjelf. För en sådan äro vissa egenskaper nödvändiga, om han skall lyckas i sin verksamhet Anlag till en god upptostrares egenskaper finnas hos en hvar, men de behöfva väckas och utvecklas. Sanningen håraf inses, om man besinnar den stora vigten at uppfostringsverksamheten samt de oräkneliga följderna af såväl en god som en dålig uppfostran. De intryck och föredömen vi gifva våra barn, verka ej blott på dem sjelfva, utan genom dem på ofödda slägten i kommande tider. Huru mycket felas ej i detta afseende! Och hvad är den förnämsta källan till bristerna? Jo, okunnighet, De egenskaper, som en uppfostrare förnämligast bör ega, äro: 1. Sann och lefvande gudsfruktan. Vi kunna ej uppdraga våra barn till goda medlemmar i samhället, och hvad mera är, till lyckliga menniskor för sig sjelfva, om vi ej föregå dem med goda exempel härutinnan. En ytlig religiositet duger icke. Barnet måste märka, att min gudsfruktan är en hjertesak, en lefvande drifkraft till allt mitt görande och låtande. Historien vittnar, att store män merendels haft fromma föräldrar, åtminstone mödrar. Må vi erinra oss Augustinus och hans moder! Man bör härvid ej vilja se frukterna genast, utan så på en förhoppning. Framför allt bör man vakta rig, att exemplen ej rifva ned hvad förmaningarne bygga upp. 2. Kärlek och ett godt sätt att umgås med barn. Mången heter fader eller moder utan att göra skäl för namnet. Barnen få afsky för hemmet, lyda icke, utan vålla föräldrarne allahanda sorger. Hvad är otta orsaken? Brist på kärlek i hemmet. Får ej murgrönan stöd i sin sträfvan att växa uppåt, så krälar bon i dyn utefter marken. Upptostrare stöta ofta barnens hjertan ifrån sig genom för mycket kält om småsaker, vresighet och ovilja mot att sätta sig in i barnens åskådningssätt. Vi böra böja oss.till barnen och lyfta dem till oss i kärlek, som är den bästa medhjelparinnan i vårt arbete. Hvarifrän får du kärlek till dina barn? Umgås med dem, sätt dig ej högt öfver dem, utan nedlåt dig till dem, så skola de höjas till dig; gör dig oumbärlig för dem utan att ncdtrycka deras sjelfständighetskänsla. En hvar profve sig, om han ej felat i detta stycke! 3. Bestämdhet eller karaktersfasthet. Denna spelar en stor roll vid uppfostran och låter sig väl förenas med kärleken. Mycket fattas oss härutinnan. Lofva ej barnen något, som du ej kan hålla. Var sparsam med hotelser; men bar du hotat med aga, så utdela den. Iakttager man ej detta, så blir barnet trotsigt och uppfostrarens anseende sjunker. — Huru kommer det sig, att barn ofta ha mer respekt för fadern än sor modern? Visserligen deraf, att han är kraftigare, mera sällan hemma o. s. v.; men mest af den orsaken, att han vanligen är mera konsedqvent än moderu. Hon har ofta det felet att tala för mycket, lofva och hota för mycket. Konseqvens och bestämdhet äro ej allenast nyttiga för ordningens uppehållonde utan inverka ock betydligt på barnens egna karakterer. ; 4. Jemnhet i lynnet. Såsom uppfostrare böra vi lägga band på vårt lynne. Lidelseraa förvilla omdömet, och hastiga vexlingar i humöret inverka högst. ofördelaktigt på barn. Är man hetsig till lynnet, bör man följa det gamla rådet: Innan du handlar med ditt barn, sedan du blifvit förargad, må du räkna till tiod. — Man kan härvidlag mycket i samma mån som man vill; dessutom får man följa Jakobs förmaning: Hvar nu någon ibland eder fattas visdom; han bedje af Gud etc. 5. Rättvisa. Intet gunstlingsskap får finnas. Det barn, som gynnas på andras bekostnad, blir trotsigt och förmätet; det, som tillbakasättes, blir nedstämdt och svårmodigt. Så väl föräldrar som lärare begå i detta afseende svåra förseelser. Mer än man tror, märka barnen orättvisor å uppfostrarens sida och ha härvidlag ett godt minne. Hvem kan utröna, hvilka stora och skadliga följder. en orättvis behandling af ett barn kan ha med sig? En nyligen afliden vän berättade, att hans lefnadsbana fått en helt annan rigtning än ämnadt var, blott till följd af en orättvisa, han som gosse led uti skolan. Eu annan man hör nu till samhällets afskum, fast han var barn af välmående föräldrar, derföre att dessa satte honom tillhaka och stötte honom från sig. 6. Ordningssinne. Många menniskor bli odågor och falla samhället till last. Hvar är den yttersta orsaken härtill? Jo, uti brist på uppfostran till ordning och arbetsamhet. Som man vänjer ett barn, låter det icke af, då det gammalt varder. Intet arbete må barnet lemna, innan det är väl gjordt. Ett vid ordning vant barn kan svårligen tänkas förfalla till oordeutlighet. Goda föredömen och ihärdighet äro här synnerligen af nöden. Ordningssinne är ett mycket godt arf att lemna åt barnen. En af Englands förmögnaste män, sou af fattiga, men gudfruktiga föräldrar, erkände mer än en gång med tacksamhet, att hans moders ordningssinne gjort honom till hvad han var. — ——sä— ——