— Brustet hjerta? Ja, stackars unga menniska, det är alldeles detsamma som huspigan sade om henne, då hon kammade ut hennes vackra hår. Det var någonting som han sade till henne kort efter det hon kom in, som krossade hennes stackars hjerta — så sade huspigan och det var nog rena sanningen. Doktorn kunde väl ha rätt i att det var hjertlidande, men det blef hjertesorg till på köpet. Två timmar senare stod Richard Redmayne ensam på kyrkogården vid Hetheridge; det var en fullkomligt landtlig och tyst kyrkogård, ehuru ej så särdeles långt från London, en bykyrkogård utan ståtliga monumenter. — Det finnes iugen sten som utmärker hvar hon liggor, det är jag säker om, sade. mr Redmayne för sig sjelf under det han långsamt gick fram och tillbaka bland de anspråkslösa grafvårdar som funnos. En man sätter ej gerna upp ett minnesmärke öfver sin egen synd. Han misstog sig. Ej i en namnlös graf slumrade Grace Redmayne. Han kom slutligen till en bred häll af polerad grå granit med följande inskription: GRACE. Dog d. 11 November 186—, 19 år gammal. Hennes grafskrift kunde ej gerna ha varit kortare. Och sålunda slöt hennes historia — med en grafsten. — Jag undrar hvar han skall bli begrafven när hans tid kommer? tänkte Richard Redmayne, ty så visst som det finnes en Gud uppöfver oss, så visst är det, att om