Rattegangsoch polissaker. Från Stockholm. Poststölden vid Alingsås station. I ÅAftonbladet för d. 26:te läses följande redogörelse för polisförhöret med tilltalade e. o. postexpeditören Amen: dasom redan i Måndagens blad omnämndes, har reservreseexpeditören Carl Robert Amen blifvit för detta tillgrepp misstänkt och var med anledning af handlingarnas öfverlemnande från generalpoststyrelsen till öfverstäthällareembetet i går inkallad till undergående af förhör i poliskammaren, der han äfven infann sig. Innan vi redogöra för hvad vid denna ransakning tilldrog sig, lemna vi efter den vid förhöret upplästa, at postinspektören å vestra stambanan P. Ch. Bergman till generalpoststyrelsen afgifna rapport följande redogörelse, för att derigenom lemna läsaren en klarare uppfattning af förhållandet. Den i fråga varande stölden begicks Söndagen den 17 d:s på morgonen, under det uppgående snälltåget till Stockholm gjorde ett uppebäll af 3 minuter vid Alingsås station. I postkuptn, der Ameen tjenstgjorde, bitråddes han af en tillförordnad postexpeditör oeh postiljonen Nyberg. Denne senare berättade, vid det af hr Bergman i Göteborg hallna förhöret, att Amen redan på Söndagsmorgonen vid bantågets afgång från Göteborg klagat öfver illamående (diarrhe) och velat lemna kupn, hvilket han af samma anledning äfven velat göra vid Fioda station. Vittnet berättade vidare, att A., som sagt sig i Göteborg på morgonen hafva druckit tre haltbuteljer porter, detta oaktadt klagat öfver en brännande törst. Han hade ätven under resan omtalt, att han varit ute på natten i Göteborg och rumlat om (hvilket dock, efter hvad hr Bergman i rapporten upplyser, ej lär varit förhållandet). Postiljonen omtalar vidare, att Amen under resan från Göteborg till alingsås varit mycket liflig och vänlig mot honom, talat om kamratskap, tjensteär o. 8. v. Vid framkomsten till Alingsås station hade Amåen skickat postiljonen att i restaurationen köpa en halfbutelj ol, men då denne, som på Söndagsmorgonen ej kunde erhålla det begårda, genast återkommit till postkupen, hade han varsnat Ameen på 2 å 3 famnars afständ skyndande mot aftradesbyggnaden och hade då äfven förmärkt att han bar ett knyte eller påse, ehuru han då ej fäst något afseende vid detta torhållande. Amåeen hade snart återkommit till kupån, och tåget, hvars uppehåll som vi ofvan nämnt endast var 3 minuter, hade fortsatt vägen. Postiljonen Nyberg tillägger vidare, att A., inkommen i kupån, hade ingått i expeditionsrummet och synts der oroligt hafva sysslat med sina stöflar eller något annat, som Nyberg ej kunnat se, men efteråt hade Nyberg funnit på golfvet ett par blanketter, hvilka tycktes hafva blifvit använda att aftorka latrin med, antagligen från Amåeens stöflar. En vid förhöret i Göteborg hörd eldare samt lokomotivföraren å ifrågavarande tåget hafva vittnat, att de vid uppehållet i Alingsås sett en persou, hvars klädsel helt och hållet öfverensstämde med Am6ens, skynda till afträdet och omedelbart derefter återkommit och ingått i postkupen. Stationsiuspektoren Blidberg vid Alingsås berättade vid förhöret i Göteborg, att han efter tågets afgång ingått å fruntimmerklosetten, men funnit densamma så orenad, att han i stället ämnade öppna en annan tätt invid belägen dörr. Han hade emellertid funnit denna stängd innanför, men då han gjort sig förvissad om, att ingen fanns der, hade han anmodat en stationskarl att klättra öfver den mellan båda klosetterna befintliga haltväggen, hvilket denne gjort och dervid genast sett, att en postpåse var ståld emot den innanför stängda dörren. Hr Blidberg hade då tagit den förseglade och obrutna påsen och lemnat den å postkontoret för befordran. Vid Mobolms station hade snälltågets postexpedition blifvit underrättad om, att en påse blifvit tillvaratagen i Alingsås och då först märkt att påsen saknades. De tåget åtföljande pösttjenstemån hafva berättat, att Ameen under resan varit osäker i sitt arbete. Ej mindre än åtta posttjenstemän hafva afgifvit intyg under edlig förpligtelse, att Amen från Onsdagsaftonen den 20 i sitt görande och låtande förefallit dem vara sinnesrubbad. Slutligen nämnes i rapporten, att Amen, om förhållandet åtspord, säger sig vara oskyldig och att hans oskuld nog skall i en framtid uppdagas. Efter deuna redogörelse för det hufvudsakliga innehållit af den upplästa rapporten återgå vi till referatet af dagens förhör, vid hvilket generalpoststyrelsens ombud hr H. F. Wennerbom och postinspektören Bergman voro närvarande. När målet påropades, framträdde Amåen hastigt och obesväradt till skranket, som skiljer sessionsbordet från den öfriga salen, lade med stirrande blick och leende ansigte två fingrar på bibeln och sade sig vilja svära till sin död att han var oskyldig. Polismastaren uppmanade honom vänligt att hålla sig stilla, hvarefter den ofvannämnda rapporten upplästes. Under det detta skedde stod Ameen lutad mot skranket med ögonen oaflåtligt fästade på polismästaren, syntes med uppmärksamhet lyssna till uppläsandet, men afbrot litet emellan med yttrandet: Dom ljuger allihbop! På de flesta frågor polismästaren derefter framställde till honom svarade han redigt nog, men nekade på det bestämdaste att hafva tillgripit postpåsen vid Alingsås. Då hans uppmärksamhet tästes på, att vittnen bestämdt intygat sig ha sett detta, svarade han, alltid leende, på samma sätt här ofvan blifvit nämndt. På polismästarens fråga om Am6en ansåg sig fullt redig, svarade han, med ständigt samma glada uppsyn, att han samlat sina tankar och vore tullt redig. Han tillfrågades derefter buru långt han medföljt tåget och genmälde, att han medfoljt tåget Åfrån Göteborg till Stockholm och kom hit i gär. (Postinspektör Bergman upplyste, att han lemna: tåget vid Laxå och derefter itervändt till Göteborg.) AmcCen hade under förhoret en mängd ofta upprepade uttryck, såsom: den gubben går inte att öfverfalla mig med svärd och bugg, 0. s. v. hvilka syntes visa att det ej står rätt till med hans förstånd, ätminstone nu; äfven om man Anser sig kunna antaga att han varit klok när tillgreppet skedde. . Mälet hänvisades till kgs befhde i Elfsborgs än för undersökning af Amens sinnestillständ och fortsatt ransakning, och Am6en förklarades, på begaran at poststyrelsens ombud, skyldig att träda i häkte. . Am6en, som ej synes vara mer än 25 a 26 år gammal, antogs i postverkets tjenst såsom e. o. kon