Jäget, att få valet undanröjdt, dels för att afhålla den valda från ett sjelfständigt, endast till tiden begränsadt deltagande och möjligt inflytande inom Andra kammaren, dels för att be eda tillfälle till inträde åt någon annan, nu vid valet utesluten. Man grep sig då an, unitis viribus. Handelstidningen uppsände sin försoksballong med den der mystiska men lätt begripliga varningen om ett förverkande af folkets orubbade förtroende, medan från ett annat håll, med ringare försigtighet, men med större öppenhet, rakt fram pekades åt udden af opinionsnämndens hotande damoklessvärd. Iutet af allt detta verkade på högsta domstolens ohörsamma ledamöter, och utslaget blef sådant vi veta. . För den kända sinnesart, som hyst föreställning och anspråk att påtryckniogen skulle förnimmas och efterkommas, var domstolens omedgörlighet ett otillbörligt trots, en personlig förnärmelse. Det skedda kunde ej ändras; men sörtyytelsen måste gitva sig luft, ofelbarheten upprätthållas, de motsträfviga näpsas, — och så framslungades, dock under den försigtiga formen af en fråga, den beskyllning för pligtförgätenhet och väld, hrarmed dessa ändamål skulle vinnas. Ordföranden i Ilandelstidningen har väl sedermera, som det vill tyckas, kommit till insigt at tillmälets obefogenhet, eller svarare dess obällbarhet. Men öppenheten har ej räckt till, egenkärleken ej medgifvit, att göra en ärlig återkallelse. Man har fått nöja sig med ett svammel om analogier, förmildrande omständigheter, inre strider m. m., utan allt värde för såkev, men onekligen af en psykologisk markvärdighet, hvilken kulminerar uti föreställningen, att aktade hedersmän skulle Åöga mot öga hålla till godo med ett upprepande af den beskyllande frågan, utan skälig auledning att deraf finna sig förnärmadel Men, för att återkomma till utgångspunkten för denna framställning, så kan den fattas uti följande. spörjsmål, inrättadt efter den af Handelstidningen antagna formel: Om t. ex herr Mankell varit föremål för de ingifna besvären under samma om, sgtändigheter som statsrådet Bergströmk, hade väl Handelstidningen då uppträdt på sått som nu skett? Skulle det då fallit tidningen in att, med anledning af ett till förmon för herr Mankell fallet utslag, föra samma språk, som nu uttalats till följd af det, under samma omständigheter, gifna beslutet rörande statsrådet Bergströms? Frägan är ju frit Den ställes i fråmsta rummet ad hominem, om ock det enda svaret skulle blifva ett indignations-meeting af sårade känslor inom den tillfrågades skuldfria bröst. Men den ställes derjemte till den rättänkande och den fördomsfria allmänheten, och lydelsen af dess svar torde ej vara tvifvel underkastad. H :::-: —