EN Gtan ulvvn vim tv1T — rudane isförhållandena under dessa årstider äro tätt intill kusten och inne i fjordarne, är svårare att veta. Här lägger sig sannolikt kylan från landet, hvilken ej är obetydlig, utöfver hafvet och belägger stränderna och fjordarne med is. På alla de andra kusterna på norra och östra kusterna, fryser hafvet till om hösten och går först upp med sommarens värma. Spetsbergen har, hufvudsakligen derföre att dess kuster beröras af Golfströmmen, ett i förhållande till dess höga nordliga läge mildt klimat. Man kan icke noggrannt med siffror angifva klimatet i dessa trakter, enär reguliera observationer ej gjorts der under hela året, men man kan med någorlunda säkerhet sluta sig dertill dels efter de iakttagelser som gjorts af olika expeditioner under den tid då hafvet kan befaras, dels efter de iakttagelser som norske skepparen S. Tobiesen för en del år sedan gjorde under nästan ett helt års vistelse å Beeren-Eiland, och dels efter förhållandena på Grönlands ostkust och på NovajaSemlja, hvilka äro bättre kända. Den årliga medeltamperaturen å mellersta delen af Spetsbergen är c:a 10 grader under fryspunkten. Vid Sydkap är den omkr. 7 gr. och på nordkusten omkr. 12 gr. kallt. I Juli månad är temperaturen flera gr. öfver fryspunkten, men i Januari är den vid Sydkap omkr. 15 gr. och vid nordkusten omkr. 20 gr. kallt. I Februari är kölden ännu något strängare. Detta vinterklimat synes hårdt, men det är dock icke hårdare än Labradors å ena sidan och Lapplands, Hvita Hafvets, södra Siberiens och Öchotska hafvets vinterklimat å andra sidan, alltsammans trakter belägna på mycket sydligare breddgrad än Spetsbergen. Det öppna vattnet på vestkusten i förbindelse med den kalla luften öfver landet förorsakar en orolig väderlek med förherrskande ostliga till nordliga vindar, hvilka stryka från det kallare landet framemot de varmare trakterna öfver det öppna hafvet. Det kan antagas att vädret om vintern är något lugnare, kallare och klarare å norra och östra delen af Spetsbergen, samt mera oroligt, mildt och tjockt, med mera snö, på vestkusten. Hvad som sedan första upptäckten af Spetsbergen dragit så många resande at alla Europas nationer till dess ogästfria trakter, är den rika jagt, hvilken, isynnerhet förr, funnits der, synnerligast på de stora sjödäggdjuren. Grönlandshvalen har intill första delen af detta århundrade varit det främsta föremålet för jagten. Nu är denna bval sällsynt vid Spetsbergens kuster. Hvalross har förekommit i stor mängd och olika slag af skälar finnas fortfarande. Hvitfisken, ett slags delfin, som är högt uppskattad för sin fina tran, har såväl förr som under de senare åren varit mycket eftersträfvad. Af landtdjur lemna isbjörnen, renen och polarräfven icke obetydliga bidrag till jagten. Af sjöfåglar finnas många arter och stora massor. En bland de mest begärliga af landets produkter är ejderdun. Växtriket på Spetsbergen är temligen fattigt. Enär landet mest företer branta fjällsluttningar och mäktiga isberg, finnes blott föga rum och ringa värme för växternas trifvande. De renar som finnas på Spetsbergen ernå dock under den varma årstiden mycken fetma å de gräsgångar som den stadiga sommarsolen framkalla i klyftorna. Träd växa icke på Spetsbergen, men dess kuster sakna ej derföre trävirke, ty längs efter nästan alla kusterna finnes en stor mängd drifved, hufvudsakligen bestående af stammar af siberiska lärkträd. Dessa samlingar af drifved äro af ovärderlig betydelse för dem som lefva och färdas i dessa nejder. Af stenriket erbjuder Spetsbergen många intressanta saker. Landets geologiska konstruktioo är af yngre ålder än Norges fjellmassor. Af nyttiga mineralier finnes bl. a. stenkol på flera ställen, t. ex. i Isfjorden. Dessa kol hafva teknisk användbarhet och lemna ett godt brännmaterial. Öfvervintringar hafva ofta egt rum på Spetsbergen, dels frivilliga, dels ofrivilliga. De förstnämnda hafva som oftast aflupit mycket lyckligt. Klimatet har icke varit strängare, än att det kunnat fördragas. Andra öfvervintringar i de arktiska regionerna hafva skett under mycket strängare klimatiska förhållanden, t. ex. de Franklinska expeditionerna, hvilka öfvervintrade i en trakt, der Januari har en medeltemperatur af 32 intill 40 gr. köld, eller 12 å 20 gr. kallare än på Spetsbergen. Afven de ofrivilliga öfvervintringarne på Spetsbergen ha kunnat ske utan ibållande olägenheter för deltagarne. Såsnart dessa sett sig nödsakade att förblifva der öfver vintern, hafva de uppsökt något af de icke få husen som finnas der och förnämligast äro uppförda af ryssar, samt hafva iståndsatt dessa med tillhjelp af drifved eller ock uppfört andra hus af samma material. Så länge dagsljuset medgaf det, hafva de bedrifvit jagten så starkt som möjligt för att samla vinterförråd af renkött och björnkött, renhudar ull klädesplagg och sängkläder, björnskinn samt räfskinn af räfvar som fångades i fällor. Skäl och hvalross, ja tillochmed qvarlefvor af hvalfiskar hafva genom sitt speck varit nyttiga till belysning under den mörka tiden, ja till en del genom sitt kött såsom födoämne. Dessa insamlingar måste ske innan den mörka tiden börjar, ty under denna försvinna djuren och kommer först tillbaka på våren, då solen återkommer. Ått det ofta varit en knapp kost och förhållandena föga hyggliga, är tydligt, men lifvet har dock många manniskar havarat nn. ot d MM rn MH 3 — fr et W2 SZ M DM — — — TRO — )—— Ä ni OKH — — v— HA