— — ä—— —2a — tog Graces lilla bref. Det hade blifvit läst och omläst många gånger. Papperet var nästan alldeles förslitet. Richurd Redmayne läste det högt, två gånger, hastigt första gången, derefter mycket långsamt. — Nå väl! utropade han ett enleveringsgiftermål; det är ej så fasligt ondt i det. Jag skall skrifva till min far med nästa postbåt och bedja om hans förlåtelse. J.g gick miste om hennes bref, det stackars barnet, på samma gång jag gick miste om de andra. Men hvarföre skulle giftermålet vara hemligt? och hvem djefvulen for hon bort med? — Det har blott varit en person som någonsin kunnat misstänkas — eo mr Walgry. Hon säger i sitt bref att hon for bort för att gifta sig med en gentleman, och han var den ende gentleman hon kände. — Huru lärde bon känna honom? — Hon kom hit och hyrde rum förliden sommar. Mr Wort rekommenderade honom. — Kom hit och hyrde rum! röt Richard Redmayne. Hvem gaf er rättighet att förvandla Brierwood till ett hotell? — Det var för att göra mr Wort en tjenst och för att kunna tjena in en tjugopundssedel åt er, Richard. Han var en fullkomlig gentleman. — Förbannelse öfver en sådan bof! utropade Richard Redmayne. En fullkomlig gentleman; och han stal min dotter! En fullkomlig gentleman, och han har bragt min dotter på fall! Mrs James pekade på brefvet.