sidan kapten Lithman personligen jemte sitt rättegångsbitråde fil. d:r Ph. Leman. . Sedan rättens ordförande tillkännagifvit att anmälan gjorts hos honom d. 30 sistl. Oktober om missnöje öfver rådbusrättens beslut samma dag, hvarl. genom ombudsmannen J. F. Lagerholm förklarats ej lagligen kunna få uppträde som ombud i målet samt meddelat att denna anmärkning skulle under ransakningens gång fullföljas, anmälde hr Landegren å kärandebolagens sida jemväl missnöje öfver att kärandestyrelserna ifrågakomne dag blifvit bötfällde för uteblifvande. Kärandeombudet begärde dessutom att målet ytterligare måtte uppskjutas för justering af protokollet af d. 2 sistl. Öktober i personlig närvaro af de då hörda vittnena, styrman Nissen och maskinisten Åkerblom, helst enligt hans åsigt protokollet innehöll åtskilliga felaktigheter i fråga om samma vittnesmål, och borde för sådant ändamål svaranden åläggas att låta inkalla vittnena samt göra anmälan hos rådhusrätten om hvilken dag de kunde sig der infinna. . Detta bestreds dock af svaranden, som ansåg sig icke ha någon laglig skyldighet dertill, dels på grund deraf att denna justering skulle egt rum vid förra rättegångstillfället, då kärandena uteblefvo, dels derför att vittnena oftast vistades på aflägsne orter och dels derför att deras vidare inkallande ansågs obehöflig, helst svaranden ej hade någon anmärkning att göra emot protokollet. Han sade sig likväl icke ha något emot om vittnena blefve inkallade genom kärandens försorg. . Rådhusrätten förklarade sig ej heller kunna bifalla kärandeombudets begäran härutinnan då svaranden ej påfordrade vittnenas vidare hörande, men stode det dock kärandena fritt att inkalla vittnena om de så aktade nödigt. Häröfver anmälde kärandeombudet missnöje. På svarandens begäran uppsköts derefter målet till d. 11 nästk. December, då svarande skulle vara beredd att afgifva slutligt yttrande i målet vid påföljd att något vidare anstånd ej kunde medgifvas. Beriktigande. I polisreferatet i senaste Lördagsnumret rörande preussiske undersäten Ernst Noach har uppgifvits att rådhusrätten resolverade att annonser skulle införas i tidningarne om någon person lemnat penningebidrag till Noach. Detta är dock felaktigt och bör sista stycket af iträgavarande referat egentligen hafva följande lydelse: Sedan tyske konsulatssekreteraren Ino Th. Auborne, som vid ransakningen var närvarande, hemställt, huruvida icke i stadens tidningar borde införas en annons med anmaning till dem, som möjligen kunde hafva bistått Noach med penningar, att å tyska konsulatets kontor sådant tillkännagifva, anhöll äklagaren om uppskof med mälet för inhemtande af vidare upplysningar; och blef, med bifall till denna aklagarens begäran, målet uppskjutet till d. 21 d:s, då åklagaren borde vidare utföra sin talan. Från Landsorten. Straslången Mathias Persson Landgrens rymning från cellfängelset i Malmö natten till d. 9 sistl. Oktober var i Thorsdags föremål för förnyad ransakning inför rädbusrätten i nämnde stad, hvarom Sydsv. Dagbl. meddelar följande referat: Landgren upphemtades från cellen, hvarefter protokollet rörande fången upplästes och justerades. Härvid förekom följande förändring: Landgren hade vid sista förhöret uppgifvit, det han sedan han lyckats praktisera sig ötver muren och in i slottsplanteringen i nämnde park erhållit kläder af en person, som skulle hafva suttit å cellfängelset på samma tid som Landgren och heta Persson. Detta var emellertid en af fången uppdiktad bistoria, ty till konungens befallningshafvande i länet ha rapport ingått, att en stöld blifvit begången natten emellan den 10 och 11 i förra månaden i Svenstorps gård under Skabersjö i Bara härad, i det drängen Per Westerberg, som tjenade å gården, blifvit bestulen på diverse klädespersedlar, såsom trenne rockar, två par byxor, ett par stöflor och en mössa och att jemväl å en höskulle påträffats åtskilliga fångpersedlar. Då nu Westerberg å länscellfängelset såsom sine tillhörigheter igenkänt de klädespersedlar, som Landgren vid sitt gripande innehaft, företogs den 6 dennes särskildt förhör med fången inför konungens befallningshafvande, då Landgren ändrade sin förut afgifna berättelse sålunda: att han efter rymningens verkställande natten emellan den 8 och 3 Oktober begaf sig söder ut från Malmö och tillbringade dagen gömd ute å en åker i ett dike, att han följande natten färdades vidare till en i närheten af Svenstorp befintlig halmstack, der han låg dold den 10, att han omkring klockan 9 på aftonen nämnde dag anlände till Svenstorp, der han genom en lucka beredde sig inträde i en ladugårdslänga och upp på en höskulle, att han efter en stund nedgick i en olast drängkammare, der han från en öppen kista tillegnade sig ofvannämnde klädespersedlar, samt att han slutligen. efter å höskullen verkställd omklädnad, förfogade sig derifrån. Den ene rocken hade han påföljande dag försålt för 3 rdr, hvilka penningar han använde till föda under sin vandring till hemorten. Uppgiften om Persson, som skulle hafva, enligt Landgrens första berättelse, lemnat honom kläder i slottsträdgården, var således falsk och tillkommen af den orsak, att Landgren befarade, att han, om han erkänt stolden, derför fått undergå ransakning, hvarigenom hans ankomst till den för honom afsedda strafforten tördröjts. Denna förändring i sin uppgift, som Landgren gjort inför konungens befallningshafvande, vidhöll han äfven vid detta tillsälle. Drängen Per Wermerberg, som numera arbetar som timmerman här i staden, var inför rätten närvarande, och som han for sin del ej yrkade särskildt ätals anställande mot Landgren, fick W. nu återtaga de af L. stulna klädespersedlarne. Derefter förekallades de personer, som jemte direktör Hasselqvist blifvit på k. fångvårdsstyrelsens begäran åtalade, för det de genom bristande uppmärksamhet och tillsyn varit vållande till Landgrens rymning, nemligen vaktmästaren Törnegren, vaktkonstaplarne Nord, Granstrand ech Mårtensson jemte vaktqvinnan Maria Törnegren, hvilka hvar för sig vidhöllo sina vid förra rättegängstillsället afgifna berättelser, och för hvilka vi då redogjorde. En liten förändring förekom likväl äfven här. I rådstufvurättens protokoll stod, att vaktmästaren Törnegren samma afton rymningen skedde observerat, att en s. k. rebba i fotpanelningen varit lös; denna uppgift ville Törnegren hafra ändrad sålunda, att det var den 3, således fem dagar innan rymningen skedde, som sagde observation iakttagits; ätvenså ville Törnegren fästa uppmärksamheten derpå, att han, då han sistnämnde afton inkommit till Landgren i cellen för att tillsammans med vaktkonstapeln Mårtensson förrätta den öfliga visitationen, frågat fången: du ämnar väl ej göra försök till rymning ännu en gång? innan han observerat att ifrågavarande rebba varit lös, men Mårtensson deremot förnekade detta och påstod, att Törnegren gjort denna tråga efter det upptäckten rörande rebban blifvit gjord. Till sist begärde allmänna åklagaren uppskot i målet för att inkomma med slutpåståenden i detsamma, och utsattes derför nästa rättegångsdag till Nu föreligga oss närmare wunnoeifter am