Article Image
af allmån bildning, men ett rågadt mått af ju ridiska luntor skola de innehålla. Medicinmännens hemliga vetenskap vakar öfver folkets helsa med operationskni ifvon i den ena handen och en stor slaska i den andra, som innehåller den underbara lifselixiren Spiritusesserasyrup useliziraquatineturoleum. De fordringar, man nu ställer på studenter inom filosoflaka fakulteten. snarare hirdrar än pådritver den friborne andens sjolfständiga utveckling. Obligatoriska ämnen äro afskrackande hinder, för hvilkas öfverstigande fordras en kraftuttömmande ihäsdighet. När dessa hinder efter flera år blivit öfvervunna, erbjudes filosofie kandidaten sritt val att fortfarande retenskapligt studera We trån hvarandra oåtskiljbara ämnen eller med de inpluggade obligatoriska kunskaperna toga värfning i statens tjenst vid något af dess läroverk, der han måste upposk:a sig i en långsam försakelse för andra, till hvilken han ej kan hemta mycken kraft af bekymren i sin sattiga bostad. I lisvets kraftfullaste ålder, då man kan lyssna till ungdomsblodets varma pulsslag för det sanna och upphöjda, har han kanske drömt någon givg, denne mean, att det äfven varit honom förunnadt att uti vetenskapens och koastens djupa echakter finna någon kostelig sten, hvars glans kanske kunde glädja några rena själar innan den af tiden förvittrades. Med friskt mod och stora föresatser blef han akademisk medborgare ; men han kom snart underfund med, att denna afstaten upprättade institution bildar ev här af embetsmän, men ett fåtal vetenskapsmän. Han såg att dess bildning ej löper parallelt med tidehvarlvets — hvilket ju ock är en naturlig följd af universitetets sekelgamla sormer. Han fann att det s. k. fria studiet vid universitetet blott var en fortsatt lexläsning, en pygmeisk utanläsningskonst. Inom univer sitetets murar kände ban sitt blod kylas af den kalla indifferentism, som ej bar något att skaffa med det varma, rörliga, mångskiftande merniskolifvet utanför. IIan mötte många unga, rynkade pannor, inom hvilka nog bodde mycket vetande och stora kurskaper; men hans bjerta skulle mer fröjdats af att hafva sett några kraftiga, sjelfständiga andar med veten: skapens och konstens häfstänger höja menniskoslägtet något närmare dess framtids ljusa och klara himmel. Det unga, i de högre lärdomsskolorna uppfostrade slägtet, hvilket skalden kallar ijusets svurne, det cvigas apostlar uti Norden, går ej ut bland att folk och predikar det sannas och det skönas evange sium; utan det pund, som de i lärdomssalarne mottagit att förvalta, nedgräfves i glömskan innan de hunnit göra det fruktbärande för litvet. Den gamla satsen, att studierna vid universitetet ej bedrifvas så mycket af kärlek till vetenskapen som för ernåendet af det brödstycke, hvartill vackra betyg förbjelpa, synes nu mer än någonsin blifva en sorglig sanning. Detta kan för mången högakademisk herre vara ett hårdt tal; men om sanningen kommer sörargelse åstad, är det bättre att förargelsen sker, än att sanningen blifver fördold. Den nya filosofiska kandidatexamen lägger ett band på den unge vetenskapsmannen, som hindrar och fördröjer hans fria och sjelfständiga utvecklivg och gör af honom en lärd skolgosse, men ingalunda en grundlig och mångsidig vetenskapsman eller ailmänt bildad medborgare i staten. Detta band kommer dock att slitas af månger, när en fri akademi en dag öppnar sina portar, i hvars salar kon stens och vetenskapens adopter ej skola störas af sorlet om tentamina, kurser och betyg. Universiteterna ekola då qvarstå såsom gamla oklanderliga institutioner för bildandet af — embetsmän. Vi skola framdeles återkomma. till detta ämne. Den 18 i denna månad gifvor stadent kårens sångförening tillsamman med danska studentsåpgföreningen en konsert i Industripalatset i Köpenhamn till förmån för OehlenschlägerTegnörska eotipendiesonden. De sängnummer, programmet kommer att upptaga, äro redan under flitig inöfaing. Ärven förboredes uppförandet af en sängkantat till den sorgsest, som universitetet högtidligen kommer att fira ölver sramlidne konung Carl XV. — Dagen för festens firande är ännu ej bestämd; man talar om någon af de sista Novemberdagarne.

11 november 1872, sida 3

Thumbnail