ha fallit till golfvet om jag ej hade tagit henne i mina armar. Lita på att mr Humphreys hade rätt och att det ej står rätt till med hennes hjerta. — Stackars min lilla flicka! utbrast mannen ömt, Han kom ihåg henne sedan den tid då hon var helt liten och brukade sitta på hans knå och leka med hans ur — ett litet näpet barn som han med sina klumpiga fingrar behandlade lika försigtigt som om hon varit en ömtålig tropisk blomma. Stackars min lilla flicka! det vore verkligen bra illa, Hanna, om det vore såsom du förmodar. Hon som är så ung och så vacker! Och hennes far som sliter ondt och arbetar för henne derute! Jag tror att det skulle krossa Richards hjerta, om hun komme hem och funne henne förlorad. Vi borde väl vidtaga någon åtgärd, Hanna, eller hur? Om vi skulle föra henne till någon läkare i London, säg? — Vi kunna göra det, svarade mrs Redmayne tankfullt, så snart skördearbetet är afslutadt. Jag har ej en dag ledig förr, om åct också skulle vara fråga om lif cller död; men Gud vare lof, så illa är det ej! Flickan är ej stark och är utsatt för anfall af svindel; men något allvarsamt är det väl ändå inte. Det uppstod en kort paus, hvarefter mr James Redmayne framställde följande fråga till sin äkta hälft: (Forts.)