Vedergällningen). Roman af mrs M. E. Braddon. (Öfvers. från Engelskan). — Jag dansar aldrig, svarade mr Weston; men jag skulle vara mycket lycklig om jag kunde vara af någon nytta för min kusin. — Godt, Weston, och då det ej är mycket att göra på kontoret för pärvarande, kan ni göra en tur ner till Kastbourne i morgon och se om det finnes någon våning att hyra som passar oss, sade mr Vallory kallt. Han hade hjelpt den unge mannen upp i verlden och hade en vana att befalla honom. Weston bugade sig. — Jag har stämt några personer till mig för morgondagen, sade han; men jag kan låta Jones taga emot dem. Jag har visserligen icke någon vana vid dylika uppdrag, men jag tror att jag så der temligen känner edra fordringar i afseende på hemtrofnad. — Augusta kan ju lemna er en promemoria, som ni kan ritta er efter, sade mr Vallory med någon otålighet. Mr Walgrave smålog och lyckönskade inom sig öfver ) Forts. fr. N:o 258.