Kreatursexhort och djurplågeri. Vid Landtbruksakademiens månadssammankomst d. 14 d:s förekom bl. a. enligt Aftonbladets referat äfven följaade: Bland de frågor, som för aftonen uppställts till besvarande förekom som N:o 2: uru betalar sig uppfödning af ungkreatur samt gödning af sådana och af äldre boskap i jemförelse med hvad afkastningen kan blifva vid vanlig mejerihushållning; Diskussionen inleddes af intendenten hr Juhlin Dannfolt med följande ord: Ett hufvudvilkor för att uppfödning och gödning af ungkreatur skall kunna med framgång bedrifvas, vore tillgång på goda beten. Hvad Sverige anginge vore ej så få af dess provinser i detta hänseende väl lottade. Man hade derför all anledning hoppas, att landtmannen med tiden skall egna denna del af hushållningen allt större uppmärksamhet, synnerligast som vi till följd af vårt lands geografiska läge hafva latt att täfla med utländingen på den stora engelska kreatursmarknaden. Att uppmärksamheten på senare tider riktats åt detta håll och att berömvärda sträfvanden i sådan riktning blifvit gjorda, måste erkännas, men mycket återstode ännu, innan vi, utan att behöfva blygas, i England kunna exponera vår gödboskap. I främsta rummet måste man se till att kreaturens transport öfver hafvet verkställes på ett mindre barbariskt sätt, änkhvad fallet nu är. Under det att mycket aflägspare länders, exempelvis Spaniens, kreatur komma till den londonska marknaden utan att hafva ens en rispa på kroppen, äro deremot de svenska djuren vid framkomsten ei allenast betydligt afmagrade, utan äfven sönderstötte på snart sagdt hvarje kota. Orsaken härtill ligger ej endast i fartygens olämpliga konstruktion, utan äfven i den omilda och försvarslösa behandling, som från skeppares och besättnings sida komma dem till del. De instufvas i lastrum, der de under 48 timmar förblifva stående, utan att kunna röra en led, för att vid framkomsten hissas upp i dagern, ofta nog medelst en tross, slagen om hornen. För att i detta hänseende åstadkomma förbättring, trodde tal. det vara nödvändigt att transporten besörjes medelst svenska fartyg med svensk besättning. Och en annan af vårt lands mest framståde celebriteter inom landthushållningen, statsagronomen hr Nathorst, instämde, ifråga om det engelska sjöfolkete grymma behandling af den exporterade boskapen, i hr Dannfelts omdöme och sade sig vara öfvertygad, att, såframt lagen tillstadde det, åtal för djurplågeri tidt och ofta skulle blifva anställda mot de skeppare, som från Göteborgs hamn exportera boskapTidn. Daily News har nemligen nyligen innehållit en längro artikel om Londons tillförsel af nerslagtadt kött. Af denna sramgår, att den stora mängd kött, London beböfver, till en mycket stor del ankommer i slagtadt tillstånd och bladet förordar derföre att alla nötkreatur, som införas till England, hädanefter skulle slagtas i den hamn, der de landsättas och köttet derifrån föras till London och de andra stora konsumtionspla!serna. Detta, säger Daily News, bör äfven vara i de utländska kreatursimportörernas intresse, då deras affär derigenom blir långt säkrare och förbunden med mindre risk än hittills. Men nu uppstår den frågan: Skulle det månne icke vara ej allenast i Englands utan äfven i de exporterande ländernas intresse om de länder, hvilka icke äro alltför långt aflägsnade från den engelska verldsmarknaden, som t. ex. Danmark och Sverige, togo:steget fullt ut och sjelfva nedslagtade djuren, innan de utfördes? Under den kallare årstiden, höst och vinter, då kreaturen ofta lida mycket på öfverresan, bör köttet utan tvifvel kunna hållas friskt under de få dagar, som öfverresan räcker, om det inpackas på ändamålsenligt sätt och konserveras genom is eller måhända genom aseptin. Daily News framdrager som exempel staden Aberdeen, liggande på nordöstra kusten af Skotland och hvarifrån årligen tillföres London en större qvantitet kött, på det hela äfven af bättre qvalitet än från någon annan trakt af Storbritannien. Af de 42,000 st. nötkreatur, hvilka i medeltal årligen gödas i grefskapet Aberdeen, hvarest jordbrukarne och kreaturshandlarne kunna välja mellan att sända kreaturen lefvande eller slagtade till London eller andra stora städer, bli omkring 27,000 kieatur eller långt öfver hälften slagtade hemma och sända som kött till konsumtionsplatserna och ändå ligger Aberdeen närmare 100 sv. mil aflägset från London. Vi förbigå en mängd detaljer och statistiska uppgifter för att uteslutande fasthålla vid den enkla frågan: Om det fortfarande visar sig att djurplågeriet vid kreatursutförseln af en eller annan orsak anses omöjligt att förekomma, om i följd deraf de kreatur, som utföras vid framkomsten befinnas i så utmagradt eller förstördt skick, att de måste betinga ett vida lägre pris än under andra förhållanden, vore det då icke långt bättre att exportörerna från Sverige följde Aberdeens exempel och afsände köttet i nedslagtadt tillstånd? Naturligtvis skälla i sådant fall erfordras att en mängd detaljer ordnades på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt, detaljer hvilka vi tydligtvis ej äro kompetenta att här uppgifva. Vi framkasta endast frågan såsom, enligt vårt förmenande, måhända värd att fundera på.