Sedan ÅInternationalees forna generalråd flyttat sitt säte från London till Amerika, tyo kes en fullständig anarki ba utbrutit bland de sektioner af denna revolutionära törening, som blisvit qvar i Europa. Detta förbållande bar det sederalistiska partiet — hvars chefer, ryssen Bakunin och schweizaren Guillanme, utstötts ur Internationale på kongressen i IlIaag — begagnat till ett försök att bilda en ny europeisk Internationale på en basis, hvilken starkt strider rot den Internationale, hvars centralistiska styrelse hittills stått under Carl Marxis ledning i London. D. 15 Sept. höllo det federalistiska partiets hufvudledare i de olika länderna ett möte i S:t Imier, kantonen Bern, för att öfverlägga om medlen till att upprätta den nya federalistiska Internationale, hvilken synes närmast bestämd till att genomföra Bakunins idöer om en fullkomlig nivellering af alla sociala olikbeter och en äonu mera radikal-social omhvälfning af samhällsförhållandena än den at Carl Marx åtrådda. Förhandlingarne i S:t Imier varade i 2 dagar och slutade med antagandet af en del resolutioner, hvilka innehålla grunddragen till den nya lära, eller rättare till det nya internalionala samfund, som skall lyckliggöra mensklighenen. Do församlade delegerade började naturligvis med att lysa bann öfver den gamla Internationale och kongressen i Haag, hvars beslut förklarades ogiltiga och maktlösa. Dernäst oeslöts bildandet af ett Vänoskapsoch Omsesidighetsförbund (Pacte damitik et de solidarite) mellan alla fria sederationer på följande grundval: 1. De spanska, franska, italienska, schweiziska och alla andra sektioner, som sluta sig till detta förbund, underhålla förbindelsen genom en regelbunden korrespondeas, men oberoende af kontrollen från något slags centralregering; 2. Om en at federationerna eller sektionerna känner sig hotad i sin frihet, antingen genom majoritetsbeslut eller genom ett generalråd, så skola alla andra federationer törklara sig solidariska med den avgripna parten; 3. Förbundets syftemål är att upprätta den stora enheten bland alla internationala sektioner, hvilka det forna godtycksväldet tillintetgjort; 4. Det är reaktionärt och meningslöst att föreskrifva proletariatet ett likartadt politiskt program. De i S:t Imier samlade delegerade vilja icke tillstädja något slags dogmatism. Man åsystar blott en absolut fri organisation af proletariatet, grundad på arbetet och allas fullständiga oberoende af hvarje slags politisk regering. Detta kan endast uppnås genom idel sjelfständiga kommuner; 5. Proletariatets första pligt är att tilliutetgöra hvarje politisk makt. Tillochmed en organisation af en s. k. provisorisk och revolutionär regering för att kullkasta den politiska makten bör fördömas som bedrägeri, hvilket är lika farligt för sjeltva proletariatet som för de bestående regeringarne; 6. Proletärerna inom alla länder böra tillbakavisa hvarje förbund med den politiska bourgeoisien, för att uppnå den rätta solidariteten i deras revolutionära aktion. Åt dessa resolutioner framgår, att Bakuning sociala jomlikhetsfanatism är den ledande arden 1 det nya förbundet, hvilket dock synes vara mindre farligt, än den gamla Internationale; ty Bakunins id om alla menniskors absoluta jemnlikhet, om upphätvandet af all rätt till egendom kan aldrig vinna något praktiskt insteg.