frå Utlandet. Nalkas vi någon märklig tilldragelse i Turkiet? Finner Ryssland tiden vara inne att der göra återigen ett sc ackdrag? Man skulle nästan vara irestad att tro derpå, då man iakttager den senaste tidens tilldragelser. Våra läsare torde erinra sig, uit en af det franskt sinnade, anti-ryska ungtorkiska partiets ledare Midhat Pascha för nå ;on til sedan aflöste Mahmud Pascha såson Turkiets storvezir ellor förste minister. Den förre uppträdde mycket hänsynslöst mot Mahmud, hvilken beskyllades för stora underslet och på allt sätt bahandjades så, som om han fallit i den största onåd, ja, han fråntogs tillochmed en honom förärad italiensk orden. De franska och engelska tidningarne uttalade sig gunstigt om denna förändring, under det att den ryska pressen deremot ingalunda dolde sitt missnöje, utan klagade öfver, att sultanen varit lekboll för usla palatsintriger. Nu har denne samme så förhånado Mahmud Pascha åter kommit till rodret. Rysslands inflytando har således ånyo fått öfvervigten, och den nya förändringen säges härleda sig från en rysk storfurstes intalanden, under ett besök som han nyligen gjort i Konstantinopel. Detta plötsliga omslag har väckt desto större uppmärksamhet som man i samma vefva haft mycket att syssla med von Keudells utnämning till tyskt sändebud i Konstantinopel, hvilken utvämning man då ansåg vara ett bevis på, alt händelser af stor vigt måste vara å färde i Konstantinopel, ja, såsom en korresp. yttrade sig, att den orientaliska nägans lösning nu kommer att föregå i Berlip. IIvad intryck v. Keudells utnämning gjorde i sjelfva Tyskland, framgår af följande yttrande i en tysk tidning: Då en sådan man som hr von Keudell utnämnes till söndebud i Koustantinopel, kan man tryggt sluta till, att vi nu ha i de trakterna mycket vigtiga intressen, hvilka endast kunna förstås af dem, som ha kunskap om furst Bismarcks nyaste planer... Vi närma oss en energisk lösning af den orientaliska frågan... Om Tyskland, Ryssland och Österrike träffa en öfverenskommelse om denna fråga, hvilken makt skall då kunna hejda dem? Finnes det ett krig, som skulle låta sig försvaras, så måste det i sanning vara detta krig, som skall öppna nya vägar för elvilisationen. Turkarne måste, drifvas tillbaka till Asien... En korresp. från Berlin till Journal de Gönive säger sig icke vilja fullt tro på dessa antydningar. Preussen är blott indirekte intresseradt i den orientaliska frågan och kan ej hafva något intresse af att se Ryssland och Österrike dela arfvet etter den sjuke mannenk. Von Keudells utnämning kan derför icke ha en sådan utmanande karakter, menar korresp., men utnämningen är det oaktadt af den största betydelse. Händelsernas gång i Turkiet, säger han, innan man ännu kände det sista omslsget i Konstantinopel, skall här i Berlin ha väckt fruktan för, att händelser plötsligt kunna inträda, hvilka göra det nödvändigt, att man i Konstantinopel bar en skicklig diplomat, som kan underrätta sin regering om, hvilken vändning sakerna taga, på det hon må kunna ha klart för sig, om det i Konstantinopel försiggår nå.got, som strider mot Tysklands intressen. Tyskland förbereder icke den orientaliska koafl.kten, men det träffar sina mått och steg för att taga del i händelserna, om de skulle plötsligt utbryta.