befinner sig inför något enstående i sitt slag, framtör målarekonstens oupphunna och oupphinneliga mästerverk — ett verk som skall tilltala hvarje oförvilladt sinne, det må vara estetiskt bildadt eller ej, så länge verlden står. Hvilka underbara gåfvor måste icke funnits förenade hos den man, som frambringat denna tafla. Teknikerns fulländade förmåga var förbunden med snillets fria skaparekraft och öfver den religiösa känslans tro, som här blifvit nedlagd, svätvar det inbrytande reformationstidehvarfvets upphöjda ande. Katoliken finner i taflan åtskilliga af sin tros dogmer åskådliggjorde. — tron på den heliga jungfruns medlarekall, på den obefläckade aflelsen m. m. har här funnit uttryck — medan det allmänt menskliga och det allmänt gudomliga, som tillika blifvit återgifvet, gör att enhvar, han må vara kristen eller hedning, kan kalla detta konstverk för sitt. Länge efter det taflan försvunnit ur åskådningen, står dess intryck qvar för åskådarens inre syn, och denna dess förmåga att i hela sin ursprungliga friskhet träda fram för fantasi och minne utgör ett nytt vittnesbörd om att Rafaels madonna är något ensamt inom sin art. Om den entusiastiske Wagnersdyrkaren, istället för att fråga om jag Kommit hit för att se Lohengrin, frågat om mitt besök gällde Rafaels madonna, skulle spörsmålet ej förundrat mig. Det är ej mitt fel att jag ej årligen på hennes altare kommer att nedlägga min be