Stockholms-korrespondeus. Stockholm d. 13 Oktober. Den kongl. begrafningen i Onsdags, veckans märkligaste händelse, har redan varit föremål för så många uttömmande beskrifningar, att vi för vår del egentligen ingenting hafva att tillägga. Det var en lycklig tanke att låta kistan bäras så högt, att den kunde synas på långt afstånd, ty många som ej förmådde tränga sig fram, och det var tusentals, kände sig ändå nöjda derför att de hade fått se en skymt at konung Carls sista hvilobädd. Blickarne hos dem, som ödet gynnat med platser på närmare håll, sökte sedan konung Oscars höga gestalt, hans tre söner i deras enkla sorgdrägter, drottningen, enkedrottningen, kronprinsessan Lovisa och hertiginnan af Dalarne alla, liksom hofvets öfriga damer, klädda som den djupa sorgen föreskrifver, utan dessa prydnader, som annars anses oskiljaktiga från fruntimmersdrägten. Fruntimren, der de framskredo höljda i sina slöjor af krusflori med de långa svarta klädningssläpen, gäfvo, i motsats mot förhållandet vid andra sollena tillfällen, då damerna och dametoiletterna förläna största glansen åt festen, taflan sin mest dystert högtidliga stämning och bildade en bjert kontrast mot de lysande uniformerna före och efter. Att kronprinsessan af Danmark tycktes märkbarast gripen af sin förlust, föreföll ingen underligt. Åsynen af H.M. enkedrottningen bekräftade, hvad man förut,hört omtalas, att II. M:ts funnit sig särdeles väl af sin resaj i sommar och att den mycket bidragit till det lyckliga förhållandet att hennes helsa kunnat motstå den bittra smärta som modershjertat nu fått erfara. Vistandet under 4 veckor på konungens af. Baiern utomordentligt naturskönt belägna villa Berchtesgaden beskrifves såsom synnerligt välgörande. För det dekorativa, det ståtliga i processionen, var den lilla särskilda processionen af hitkomna utländska sändebud, förande damer af corps diplomatique. med deras lysande unitormer och ordenstecken af stor effekt. Som trupp tyckte man den i processionen deltagande afsutna sqvadronen af lifgardet till häst med sin smakfulla unitorm presentera sig bäst. Trängseln var i Storkyrkobrinken ett ögonblick truktansvärd och man såg vid detta som vid andra liknande tillfällen förvånande prof på oförskräckthet hos det svagare könet, synnerligast medlemmarne