blOommor: 101TgÅI-mIig-e), åhmOner OC nyACIH: ter. Det nästintill bolägna rummet var hållet i rikt skarlakansröda schatteringar, från nästan svart till den högröda nejliketärgen; gardinerna voro uppfästade i draperier, sammanhållna af perleringar med nedhängande stora rubiner. Man kan knappast tänka sig någonting mera glänsande och smakfullt. Jo jo, men .... det ser dock ut som om brodöser och juvelerare voro dömda till träget arbete äfven i Ådet sällare landet .... På ett annat ställe i samma lärorika bok, beskrifver en ande likaledes sitt hus och kallar ett af rummen för 6min sängkammare, hvaraf man kan sluta till att äfven andarne ha behof af lekamlig hvila, om denna motsägelse i uttrycket kan tillåtas. Det bör derföre ej heller förvåna oss att de då och förfriska sig med delikata frukter, tårtor och bakelser, med vin och doftande drycker i bägare af olika form och storlek. Ätven för utbildandet af andens ande — så konstigt uttrycket än låter — är det sörjdt på det mest tillfredsställande sätt; skolväsendet står ofantligt högt; om skolmetoden afser klasseller kursläsning, om den hyllar klassicism eller realism, om undervisningen är fri eller tvungen, derom förtäljes intet: deremot dröjer den beskrifvande anden gerna vid den omständigheten att de himmelska eleverna äro uniformerade, de helt små skolbarnen i mörkröda drägter, de äldre gossarne liksom de unga flickorna i hvita dylika, hvarjemte de sistnämnda bära armoch pannband af perlor. Den gröna färgen är ensam utesluten, såsom alltför mycket påminnande om jorden; äldre andar kläda sig derföre i blått eller gult, då de besöka sina vänner och bekanta i de himmelska boningarne eller ställa till små picknicker, hvaraf de synas vara ogement trakterade. Liksom icke allt der lyckligen borde varit undanstökadt i jordelifvets jommerdal! Understundom utsträcka de sina resor äfven till andra sferer och kunna då välja emellan åtskilliga särdeles beqväma och ändamålsenliga befordringsmedel; då de icke vilja flyga, hvilket der törmodligen svarar emot hvad vi härnere bruka kalla apostlahästarne, kunna de antingen segla i de allrasomsötaste små silfverbåtar med purpurhyenden eller också kunna de sätta sig i en vaf mjölkhvita springare dragen vagn. Man må dock icke tro, att andarne uteslutande använda sin tid på att rva sig. Nej, som ofvan antydts i fråga om brodöserna och juvelerarne, de fortfara i en annan verld med samma sysselsättning, hvarvid de vant sig här nere; då och då aflägga de äfven besök hos sina goda vänner här på jorden, förtälja för dem om de herrligheter, som de i sin tur ha att förvänta eller bistå dem i deras jordiska förrättningar. Denna deras sublunariska verksamhet omförmäles ytterst noga i de spiritistiska tidningarne, hvarifrån vi andra, i ett mindre förtroligt förhållande till andeverlden stående, dödliga, hemta vår visdom. I ett nummer af en amerikansk familjejournal: ÅIluman Naturs förtäljes sålunda om en ung man, Charles Swan, nevö till jernkramhandl. Thom Wilson i Aylesburg, som hvar eviga natt har besök af de mest ansedda andar ur den konstnärliga, litterära, vetenskapliga och professionella verlden i andra verlden. De måla taflor åt honom, sätta dem i ram, skrifva vetenskapliga afhandlingar, bota tandvärk och beledsaga sitt arbete med vackert spel på klavör och munharmonika. Andarne ha varit så förekommande att anteckna sina namn och dessa autografer offentliggöras till yttermera visso i tidningen. Vid sidan at mera obskura namn såsom John Wilson, Mary Wilson, William Wilson och William Angus, som till sina namn fogat något för deras ställning passande emblem: en timmeryxa, en fjäderpenna, en apotekakruka och en likkista, den sistnämnde synes nemligen, så löjligt det än kan tyckas, i andeverlden inneha samma befattning som här nere eller att vara — begrafningsentreprenör. Vid sidan af dylika mindre bekanta, bortgångna storheter, möta vi celebriteter sådana som Newton och Cuvier, Van Dyk och Ruysdaöl, Hogarth och Turner, hvilka bl. a. målat högst intressanta afbildningar af innevånarne på Jupiter, Mars, Venus, Merkurius och Solen. Journalens egna ord vid skildringen at ett besök hos det märkvärdiga mepiet äro följande: Vi voro i förra månaden hos m:r Wil son och besågo hans samlingar. Rummet var, bokstafligen taladt, ötverhöljdt med teckningar i olikartade stilar och vackra ramar, på ett mycket egendomligt sätt upphängda utefter väggarne. Alla dessa arbeten hade utförts af gossen Charles Swan, under det han var under inflytande och för stängda dörrar, Några af taflorna voro mycket stora; Turners Childe Harold ända till 2 alnar hög samt 1 aln 4 tum bred och ingen skulle kunna åtaga sig att utan hjelp af en annan person hänga upp henne. Bilden af en mensklig fot hänger horisontalt alldeles under taket fem alnar högt och omöjligt att nå utan att taga några af möblerna till hjelp. Man måste antaga, att taflan under målningen bibehållit samma ställning, ty det drog om flera nätter att få henne färdig och man kunde dag från dag, under olika grader af hennes fullbordan, taga henne i ögonsigte, der hon fortfarande hängde på alldeles samma plats under taket. Några af taflorna äro förvånande genom det storartade i kompositionen, ehuru uttörandet naturligtvis ej är af första rangen. Denna sistnämnda anmärkning förefaller temligen besynnerlig, då ju frågan är om så framstående mästare som de ofvan nämnda. I