des nallna 101CLIASuingarns ÖOm DOplTITLISmCUH, dels mot föreläsningsetyrelsen som tillåtit hr Hellberg att föreläsa öm Äslika galenskaper, och dels mot stadens tidningspress, som icke med bart huggande svärd stormat in på den beskedlige föreläsaren samt slutligen särskildt mot den publicist som i sig äfvea förenar egenskapen af att vara medlem i styrelsen för de offentliga föreläsningarne. Redan på morgonen sagde Lördag hade Dagbladets qvicke kronikör en hel krönika igenom på sitt vanliga godmodiga och småroliga sätt gycklat öfver den gengångare, som söker att blåsa lif i det gamla spökot, spiritismen. Äfven han drar i härnad mot föreläsningsstyrelsens tilltag att låta hr Hellberg föreläsa och faller likaledes i förvåning öfver att den antydde styrelsemedlemmen efter sista föreläsningens slut egnat några ord af tacksägelse till föreläsaren. Allt detta ger ovedersägligen tillkänna att sagde föreläsningar råkat till att väcka större uppmärksamhet i hufvudstaden än på den plats, der de hållits. Vi anse oss nemligen böra lugna våra hufvudstadskolleger, hvilka båda, hvar i sin tonart, upphäft ett dånande anathema mot obskurantismens grasserande på vestkusten, med den under dylika förhållanden måhända icke så alldeles ovigtiga upplysningen, att de ifrågavarande föreläsningarne visserligen varit besökta af ett rätt talrikt auditorium, till största delen dock bestående af fruntimmer, men att desamma (föreläsniogarne förstås ?), oafsedt föreläsarens kända förmåga i formelt hänseende, alldeles icke varit egnade att väcka lusten tör en närmare bekantskap med spiritismens mystik och allraminst lyckats här göra några proselyter på fullt allvar. Dertill ha dessa föreläsningar varit alltför enkla, alltför lätta, alltför sväfvande, alltför mycket påminnande om ett visst författareskap, hvilket just i dagarne för sjunde gången nedkommit med ett foster, hvilket måhända af vissa litterära jordegummor skall anses för ett ovanligt välskapadt barn, men på hvilket, liksom på dess sex syskon, den opartiske granskaren känner sig frestad att använda den franske läkarens uttryck om skrofulösa barn: de stå tillbaka i växten eller också växa de oregelbundet, så att de, efter att ha varit mindre än sina samtida, på kort tid uppnå en anmärkningsvärd längd och, vi tillägga det, — tjocklek. Vi finna fördenskull, att föreläsningsstyrelsen väl torde kunna uppbära de ljungande beskyllningar som Aftonbladsförfattaren slungar omot densamma såsom obskurantismens bofrämjare i Norden, ty här synes oss Herkulesklubban sannerligen onödigtvis svingad icke öfver den giftsprutande hydran utan öfver den oskadligt surrande myggan. Ått slutligen en enkel tacksägelse egnades föreläsaren för det nöje hans behagligt framförda kåseri ötver det af honom valda ämnet skänkt åhörarne, torde väl icke vara någonting att rifva upp himmel och jord för, isynnerhet som tacksägelsebringaren i slutet af sitt anförande temligen hörbart vidrörde den svikna förboppningens melankoliskt klingande sträng. Dagbladets kronikör har, som sagdt, sett spöket från den mera skämtsamma sidan och yttrar på ett ställe, att då det var i det praktiska Nordamerika som spiritismen först uppenbarade sig, så tjenar det till ingenting att falla i förundran öfver tilldragelsen i Göteborg. Nej,isanning, det är just hvad vi också tycka, och detta så mycket mera som man här i Göteborg lika väl som annorstädes är så föga hors de oaison, att man för längesedan hunnit vänja sig vid att skratta helt godt åt både borddans och psykografer samt allt hvad dertill hörer, oaktadt man här lika litet som annorstädes vill förneka den anmärkningsvärda utbredning som spiritismen vunnit i det praktiska förståndets förlofvade land, Amerika. Ej nog med att tusentals menniskor, deribland samhällets högst uppsatta personer, öppet bekänna sig vara anhängare af spiritismen, der frodas äfven en hel litteratur, som uteslutande sysselsätter sig med detta ämne, tidskrifter, som bland sina ständiga medarbetare utan den ringaste förlägenhet angifva t. ex. en Demosthenes. Med sådane reporters från en annan verld, är det högst naturligt, att de resp. tidskrifterna kunna ge sina prenumeranter de noggrannaste och mest tilltörlitliga underrättelser om hvad som väntar oss i lifvet efter detta. Den bekante danske följetonisten Cabiro (P. Hansen) har med anledning häraf i sin förtjenstfulla tidskrift Ner og Fjern gjort några lustiga sammanställningar, hvarur vi här nedan taga oss friheten meddela några små utdrag. Af de mest pålitliga andarnes rapporter till amerikanska spiritisttidningar framgår nemligen att förhållandena i paradiset nästan i allting motsvarade förhållandena här på jorden, dock med den skilnaden att de genomgående äro några grader bättre. Det som sålunda måste betraktas som en stor vinst är, att vi deruppe skola komma att lefva i det allrabehagligaste klimat: en evig sommar utan regn eller köld, utan oberäkneliga nattfroster. Iföljd häraf lemnar åkerbruket der en skörd, hvarå inga slags väderleksförhållanden kunna menligt inverka. Häraf skulle man möjligen kunna draga den slutsatsen att landtmännen deruppe aldrig någonsin beklaga sig — en förutsättning, som dock torde kunna anses alltför vågad, äfven i paradiset. Hvad angår husen — ty andarne bebo hus, antagligen dock hyresfritt — så ha de hvarken dörrar eller fönster, men äro för öfrigt utstyrda med all möjlig