intresso gemensamt och ehätu hon 0) 101Star mig och jag icke henne. Hon är en ny upplaga af prinsessan i den sofvande skogen, en enstöring, som icke har kunnat och icke har velat följa med i vårt århundrades sjumilsstöflor och som derföre alldeles icke hör till den verld, hvari hon lefvor. Midtibland sina gammaldagsmöbler med de storrosiga öfverdragen, sina massor af sachsiska porslipsfigurer och sina afbildningar af Napoleons hjeltar och fältslag, tronar hon sjelf som en älskvärd gengångerska från århundradets saligen afsomnade första årtionde. Om hon någon gåäng kastar en blick på det lif, som rör sig utanför hennes egen kammare, är det endast för att betänksamt skaka på hufvudet och derpå åter för lång tid draga sig tillbaka till porslinsfigurerna och de napoleonska hjeltarne, och inlåter hon sig då och då i samspråk med en menniska från anno 1872, är det endast för att med den största hänförelse tala om de gamla goda tiderna, i hvilka hon lefvat med. Det var de gamla goda tiderna, då Frederik den sjette seglade omkring mellan svanorna i trädgårdskanalerna vid Frederiksbergs slott, under det hans trogna folk i massor strömmade ditut för att tilljubla suveränen sin hyllning, då bröd och smör, kött och kål samt alla slika saker kostade en tiondedel mindre än nu för tiden; det var i den litteraturens och skådespelarekonstens sköna guldålder, då man formligen drunknade i mästerstycken, det var i dessa herrliga tider, då man verkligen hade sommar, när det skulle vara sommar och vinter, då det skulle vara vinter, då det hvarken fanns internationalister eller andra epidemier, då vårt lilla Danmark lefde sitt stilla, fridfulla lif utanför den stora verlden, då detta lilla fredliga Danmark kort sagdt, i alla hänseenden var ett Eden. ÅAck, huru förändradt! tillfogade hon och jag måste också tillstå för henne, att det i denna höst icke ser så ut i Köpenhamn som det såg ut för femtio år sedan. Sie sind voriber, totalt voräber, dessa patriarkaliska tider, då majestätet seglade i kanalerna och då folk gick med hatten i hand vid passerandet öfver Amalienborgs slottsgård. I år spatserar en egyptisk prins helt lugnt omkring i Tivoli, utan att man observerar honom och man finner alldeles intet hinder för att vadmalsjackan eller till och med träskorna skulle kunna ta sig ut vid sidan af den kungliga hermelinsmanteln. Nåja, i sjelfva verket kan detta ju också gå för sig, menar min prinsessa i sofvande skogen, om blott icke vadmalsjackan och träskorna helt och hållet rycka makten ur händerna på den, som dock egentligen skulle vara N:o 1. Jag gör rättvisa åt hennes liberalitet och lugnar henne för öfrigt — på samma sätt, som jag också kan lugna mina icke-bondevänliga svenska läsare — med att herrarne från landet åtminstone tillsvidare icke skola bli herrar äfven på Kristiansborg, i det kungen redan samma () dag, som riksdagen aammankallas ämnar gitva den en tids permission. Värre går det, då min gamla väninna börjar klaga öfver ede dyra tiderna. Ty det är alldeles precis samma klagolåt som i våra dagar uppstämmes af tusentals infödingar i vår danska hufvudstad. Om skälet dertill har sin rot i socialiomen eller i den utställningsperioden åtföljande spekulationssjukan eller i en) c sammanstötning af andra omständigheter skall 1 jag låta vara osagdt, men säkert är det, att A priserna på alla slags nödvändighetsartiklar i med en onekligen högst oroande hastighet röra I sig uppåt i en beständigt stigande skala. Skör-c den har nästan öfverallt i landet varit lysande, X ja, den bästa på mångfaldiga år, men likväl ! klaga husmödrarne dagligen öfver att brödet Jl blir påsatt och så låter det vidare om alla t visthusets förnödenheter. På den tiden då ll högstsalig hans majestät Fredrik den Sjette seglade i kanalerna, var Köpenhamn bekant 1 som en af de billigaste städer i Europa, nuss deremot trampar det på detta liksom på så d måvga andra områden värdigt i andra stora d hufvudstäders fotspår. d Allravärst ser det dock ut med bränsle-r materialerna. I trots af våra stora skogar har å veden dock nu i många år varit så dyr, att lå endast de rika haft råd att dermed uppelda s k sina kakelugnar, man har hjelpt sig fram med k stenkol och cokes, men nu då de engelska kolh arbetarne hittat på att hålla ferier, tyckas åf-nm ven dessa surrogater vara på väg att inträda sn i lyxartiklarnes kategori. De äro i år jemnt tc dubbelt så dyra som ifjor och det är endast sanguiniskt folk, som kan trösta sig öfver dessa k ledsamma förhållanden genom att peka på Fär-ti öarne och till den rika vinst, som skall kunna ot skördas af kolgrufvorna derstädes. Men under åt alla omständigheter, äfven om den dit afgångna m expeditionen skulle lyckas i sina undersökningar si så äro och förbli kollagren på Färöarne dock m tillsvidare endast en lofvande möjlighet. fa Och dessa lofvande möjligheter äro en si kalegori, i fråga hvarom man ingalunda gör se orätt i att använda ett betydligt qvantum skeptr ticiem. Huru väl känna vi icke här hemma m hos 088 till den från de senare årens litterära rö alster! Huru många af dessa lofvande möjlighå eter ha icke hvarje höst, just då menkt niskorna återkommit från sina landställen och le nya böckerna började att visa sig i bokgå nandelsfönsterna, huru många ha då icke trädt J so ram på offentlighetens skådebana för att bli pl agerkrönta af beundrande tanters och kusiners he kara och så återigen försvinna, utan att efled erlemna andra spår af sin verksamhet än nåmi zra tryckta luntor, hvilka kanske några år seha are skola säljas till hökarboden som makuän atur! Ä läs