let, på det att framtiden måtte känna hans åsigter härutinnan. (Bravoroy). H. h. biskopen önskade ätt prosten II. ville skriftligen till protokollet gifva sina åsigter tillkänna, men detta ville ej den sistnämnde, emedan han blott för bröderna velat ärligt utsäga sin mening och önskade frågans hänskjutande till konsistorium. II. h. biskopen kunde ej häri instämma Han ansåg att kyrkotukten ej båtar om den ej sker i evangelisk anda och om man ej handler i kärleken. Om ej den kallade inställer sig, då han kallas, bör man uppsöka honom, ty Ilerren uppsöker ju syndare. Om någon oberattigad framtränger till nattvardsbordet, bör han vara lagligen varnad, om han skall kunna afvisas; det är en tvetydig varning, om man anbefaller klockaren att tillsäga honom att ej framträda. Eu pastor bör i en så grannlaga sak förfara försigtigt, ty annars kan hans förfarande blitva underkändt i någon rätt. Biskopen ansåg sig hafva blifvit tvingad att yttra sig i denna ytterst ömtåliga fråga. perefter öfvergick man till frågan: Kan något bättre ordnas för enkor och fattiga prestmån, som genom sjukdom äro urständsatta att tjenstgöra? I diskussionen deltogo kontraktprostarne Ljunggren, Berg och Hellberg, prosten Larsson och kyrkob:ne Andersson, Carlson och Ekstedt samt lektor Fagerberg, och blef beslutet att härtill skulle ett lika stort sammanskott göras som under förra prestmötet blifvit beslutadt. Härvid bör man icke törbigå det vackra beslut, som clerus på förslag af kontr.-prosten Ljunggren fattade med afseende på sjuklige förre prestmannen J. Janzen Mjöberg, neml. att sörja för hans fromtida uppcehälle mot det att han inackorderar sig på passande ställe. Mötet beslöt att i enlighet med beredningskomitcas beslut till konsistorienotarien årligen utbetala 1700 rdr för förökade göromål, men skulle 10tarien al dessa medel aflöna bokhållare och renskrifvare. Till amanuensen skulle utbetalas 500 rdr och såsom pension åt den nuvarande åldrige konsistvaktmästaren A. F. Fagerlind 400 rdr. Dessa medel skulle på så sätt utgå, att hvarje kyrkoherde vid 1:a kl. pastorat skulle betala 18 rdr, 2:a kl. dito 12, :e kl. dito 8. Regementpastorn 8, komministrar 4 och öfriga prestmän 3. Under diskussionen i denna fråga förekom det enda störande uppträde, som under hela mötet egde rum. i det kyrkoberde Högrell, som, då han etter propositionens framställande begärde ordet af h. h. biskopen, gjordes uppmärksam på att frågan var afgjord, likväl behöll ordet och då kan ytterligare förvågrades att vidare yttra sig ville genom vädjande till clerus; tilltvinga sig rätt att tala. Åfven clerus afslog, såsom var att vänta, hans begära, men detta oaktadt fortsatte kyrkoh. tills b. h. biskopen nödgades med kraftig ståmma befalla honom tystnad. Angående prestgårdars utarrenderande på 20 år beslöts på förslag af kontr.-prosten Carlsson och prosten Holmqvist att konsistorium borde afstyrka alla ansökningar härom, på det icke församlingarna och efterkommande pastor måtte komma att lida. Angående prestbevis för beväringsynglingar beslöts, att alla dessa skrifvas på ett formulär, hvilket beslut af hr grefven och landshötdingen Ehrensvärd omfattades. Rörande klockareinstruktioners uppsättande beslöts, att förslag bärtill af kontraktsprostarne till domkapitlet skulle ingå. Sedan mötets förhandlingar voro afsslutade nämnde h. h. biskopen för nästa prestmöte till preses: kyrkob. teol. kand. fil. d:r U. L. Ullman och till predikanter: kontraktsprosten L. J. Hegardt i Star:kärr, folkskoleinspektören d:r C. A. Uddgren och v. pastor C. F. Svensson i Tölö. Derefter afslutade biskopen mötet med en till embetsbröderna ställd gripande och hjertlig förmaning att vara trogna i sin kallelse och med kärlek och medlidsamhet behandla de felande samt nedkallande Guds välsignelse. Kontraktprosten Ljunggren framförde i några bjertliga ord presterskapets tacksamhet till sin vördade chet. Akten slöts msd afsjungande af pa. 500: 7