Konung Carl XV. T I senaste numret af ÅNy Illustrerad Tidning läses följande vackra qväde af signaturen —ed— (Frans Hedberg), hvilket vi ej kunna neka oss det nöjet att återgifva: Vår dystra aning Ditt varma hjerta Blef sanning tung: Emot oss slog, Du kom ej åter Och derför skänkte Med helsans gåfva; Vi kärlek åter, Du kom att sofva Och derför gråter Den sista sömnen, Så månget öga, Och folket gråter Hvars strålar blänkte, Sin raske kung. När gladt du log. Det glömmer icke Hos dig var konstnärn Din svenska håg: Och kungen ett; Ditt fria sinne, Det fanns hos båda Din hand den varma Ett fornnordstycke, Som för de arma Det fanns ett stycke Var ständigt öppen; -— Granit i lynnet; Kärt står ditt minne Lust lät du råda, För hög och låg. Men äfven vett! Du hade brister, Inunder purpurn Hvem har ej det! Du menskan bar! Men kungadygder Det var ditt bästa Du äfven hade: Det var ditt främsta Ditt ord du sade Det var ditt sämsta Och höll det manligt; Kanhända äfven; I nordens bygder Men kär du var 0ss Bär spår ditt fjät. För att så var! Och nu så är den slut, din korta kungasaga, Och skördad ligger du i dag på dödens bär Seen som en man du burit lifvets aga Och under purpurn blödt af djupa sår. Ty sedan hon gick bort, din lefnads goda engel, Ej maktens höga stig dig några rosor bar; Den första bröts kanske från dödens stängel, När sista timmans plåga ute var. Men hvad du ville sannt, hvad rätt och godt du gjorde, Det glöms ej i det land som du med lag har bygt; Om hvad du uraktlät, illviljan orde, Du har ej sårat, du har ej förtryckt! Du har ej burit stolt ditt namn i blod kring verlden Och svikna löftens fläck ej låda vid din mund, Men hjertat ger dig utan skrymt den gärden Af sanning: du var svensk i bjertats grund! Gud signe dig, kung Carl! uti din sömn den sista, Nu har du nått ditt hem, nu bor du i ditt land, Och son och maka, som du nödgats mista, Du famnar säll på evighetens strand! Ditt folk ser hoppfullt fram mot de ofödda dagar, Det gråter sin förlust, det sörjer vid din bår; Men tryggt det är i skydd af dina lagar, När nu du kostar det dess första tår! —ed—. —LL (——