detta fullkomliga nederlag skall slå kallt vatten i blodet på den röda föreningens medlemmar. i Ej heller i provinserna ha de kunnat genomdrifva sina kandidater på något enda ställe. : Resultatet af valen der är emellertid, detta oaktadt, högst beklagligt. Den förenade vensterns agitation har haft en förvånande verkan: nästan alla partiets kandidater äro valda och det skall i det blifvande Folkethinget få en högst betydlig majoritet. Såvidt man nu kan döma, tillhöra något öfver 60 af de hundrade valda kandidaterna den förenade venstern. Huru olyckliga förhållandena äro, synes t. ex. af valets utgån i Roeskilde-kretsen. Här hade biskop Monrad samt en hemmansegare Ole Larsen uppställt sig som kandidater. Den sistnämnde är en af vensterpartiets allra odugligaste förmågor, en slipad, men alldeles olärd bonde. Då Monrad i ett föredrag, som var ett mästerstycke af vältalighet, hade totalt blottat sin motståndares nullitet och riktat en mängd frågor till honom, vid hvilkas besvarande han nödvändigtvis måste grundligt förplumpa sig, förklarade Ole Larsen helt kort, att han icke vore så dum att vilja gå i fällan och svara. Bönderna tyckte att han klarerat sig förträffligt: Ole Larsen er en fiffig Fyr?, sade de och så valde de honom istället för Monrad. Konseljpresidenten grefve Holstein-Holsteinborg samt de enstaka, framstående politiska kapaciteter, som ha blifvit valda, ha i regeln endast med en ringa majoritet segrat öfver sina bondevänliga motståndare. Bondregementet är på detta sätt fullständigt infördt hos oss och till på köpet kanske det sorgligaste bondregemente, som man gerna kan tänka sig. Ty endast en mycket ringa del af de valda folkethingskandidaterna består af dugliga och begåfvade bönder, pluraliteten utgöres af ettdera samvetslösa partigängare eller rena nollor, som Iystra till lösen och följa i anförarnes spår. Dessa anförare äro i besittning af stor djerfhet och mycken energi; de kunna vid många tillfällen räkna på bistånd af den krets venstermän, som ännu icke ha slutit sig till den förenade venstern, men gå med denna i många frågor och de äro på det sättet säkra om att fullständigt kunna herrska i Folkethinget. Å en mängd möten ha de uttalat, att då regeringen och solkethinget icke kunna arbeta ifllsammans, måste kungen ur sagde thingsmajoritet välja sig nya ministrar och det kan knappast betviflas, att ju dessa anförare smickra sig med att i den allra närmaste framtiden kunna svinga sig upp på taburetten. Antagligen vänta de dock förgäfves. Visst står det illa till i vårt fädernesland, men att som ministrar få skåda personer sådana som J. A. Hansen, Gert Winther, skollärare Berg, ja, kanske till och med Björnbak, det lärer väl svårligen någon komma till att upplefva. Helt säkert kan den nuvarande regeringen ej arbeta tillsammans med det ru valda Folkethinget, men kungen har dock ännu en utväg utom den att anmoda J. A. Hansen om att bilda ett nytt kabinett. Han har enligt grundlagen rättighet till att upplösa riksdagen och utskrifva nya val, och det är ett temligen utbredt antagande, att han skall bli nödsakad begagna sig af denna sin rättighet. Händelsernas utveckling skall antagligen straxt efter riksdagens sammankallande visa om ett sådant steg kan väntas. Paul Pry.