Article Image
Stockholms-korrespondens. Stockholm d. 15 September. H. M:t konungen, som om Onsdag återväntas till Ulriksdal, lärer på det hela funnit sig väl af badkuren i Aachen ehuruväl ett fullständigt återställande till helsan, på en jemförelsevis så kort tid och efter ett långvarigt sjukdomstillstånd, ej inträffat eller ännu kunnat konstateras. Som bekant är anses i allmänhet brunnsoch badkurer först någon tid efteråt visa sina välgörande verkningar. Emellertid då, såvidt för ögonblicket är kändt, H. M:t om Onsdag återtager regeringen, kan man derutaf sluta att H. M:t anser sig icke behöfva för sin helsas skull längre afhålla sig från regeringsärendenas skötande. Efter ankomsten hit lärer H. M:t omedelbart fortsätta färden till Ulriksdal och der upplösa den tillförordnade regeringen, samt tros komma att, såvida väderleken ej blir alltför ogynnsam, dröja omkring 14 dagar ute på Ulriksdal. Efter inflyttuingen till hufvudstaden påstås det vara fråga om att konungen, på läkarnes tillstyrkan, skulle komma att utbyta sin förutvarande våning i nordvestra slottsflygeln mot våningen en trappa upp i slottet, hvilken utan tvifvel med sina höga och ljusa rum är helsosammare än den H. M:t nu bebor alltsedan han som kronprins inflyttade i den densamma. — H. M. enkedrottningen återväntas till hufvudstaden d. 24 d:s. Bland ämnen, som på senare tiden varit föremål för regeringens pröfning, är äfven frågan om ordnandet af Civilstatens Pensionsinrättning så, att den skulle sättas i stånd att helt och hållet öfvertaga samtliga tjenstemåns pensionering och all dylik pensionering upphöra från allmänna indragningsstaten. Riksdagen anhöll nemligen i skrifvelse d. 17 Maj 1871, att K. M:t måtte tillse huruvida detta läte sig göra, men då skrifvelsen d. 9 Juni i fjol föredrogs i konseljen, beslöts att pröfningen skulle uppskjutas till närmare tiden för Civilstatens fullmäktiges nästa sammanträde. Dessa fullmäktige hafva nu d. 2 d:s sammankommit här och fått emottaga såväl riksdagens skrifvelse som finansministern hr Weerns i statsrådet d. 24 sistl. Augusti i frågan afgifna utlåtande. Hr Wern, som bland annat anför huruledes Civilstatens pensionsinrättning stiftades d. 27 April 1825 såsom en allmän pensionskassa för rikets civila embetsoch tjenstemän, men att den icke kan, såsom den nu är ordnad, annat än i ganska ringa mån motsvara sitt ändamål, anser lika med riksdagen, att en ordnad plan för civila tjenstemäns pensionering är högeligen af behotvet påkallad och att denna pensionerings öfvertagande helt och hållet af Civilstatens pensionsinrättning icke är mindre lämplig derföre att målet icke genast kan vinnas och att förändringen till en början kräfver af statsverket någon uppoffring, som dock snart skulle ersättas af besparingar. Det nya statsanslag nästa riksdag årligen behöfde anvisa (statsrådet W. anser nemligen att understödet lämpligare borde utgå som fast, bestämdt årligt anslag, än som kreditiv, hvilket inom riksdagen föreslagits), skulle uppgå till 300,000 rdr och fortfara tilldess tjenstemannafonden nått den höjd, att räntorna jemte öfriga inkomster blifva tillräckliga för de at reglerandet bestämda utgifternas bestridande. En omsorgsfullt af statsrådet W. utarbetad probabilitetskalkyl utvisar att under de första 8 åren skulle uppstå en betydlig utgift, förmodligen öfver en million rdr, men att sannolikt under derpå följande 8 år en besparing skulle inträda och ersätta denna utgift. Inalles synes efter denna beräkning 27 å 28 år blifva för reformen erforderliga. Civilstatens fullmäktige skola nu häröfver afgifva sitt utlåtande och utgången på deras öfverläggningar emotses med stort intresse. Det vill synas, om man får döma efter hvad konversationsvis förnimmes, som vore icke pluraliteten af hrr fullmäktige böjd för att ingå på det gjorda förslaget, men det är för tidigt att ännu våga en gissning om slutresultatet af ötverläggningarne, på hvilka riksdagens opinion och statsrådet Werns framställning måste utötva ett kraftigt inflytande. Frågan om en annan pensionsinrättning, den för vid statens jernvägar anställde tjenstemän, lärer nu vara så nära sin definitiva lösning, att reglementet redan i denna vecka väntas blifva af regeringen sanktioneradt. Inom regeringsparlamenten pågå för öfrigt, utom de löpande ärendenas behandling, förberedande arbeten för de framställniugar som af K. M:t komma att göras till näst sammanträdande riksdag. Allmänheten å sin sida sysselsätter sig också alltmer frigt med funderingar i afseende på riksdagen, d. v. 5 meningsutbyten om hvilka personer böra utses till riksdagsmän för Stockholm. Att förutsäga hvilka skola befinnas värdiga eller; kanske rättare sagdt hvilka skola erhålla de flesta rösterna, torde för ögonblicket svara alldeles ogörligt. Af de förutvarande antages visserligen att följande skola omvälas: hrr Adlersparre, Carlen, frih. Fock, Sjöberg och Wallden; men äfven dessa torde icke alla vara säka på omval. Frih. Gripenstedt är nog den rätte nannen på Stockholms riksdagsmannabänk, men han ärer fortfarande hemsökas af sina krämpor så att let ifrägasattes om han vill ånyo mottaga uppdraget. Irr Hierta, Lindberg och Edlund hafva formligen ifsagt sig, och hr Nordenskiöld är borta på Nordvolsresa. Dessa kunna ej ifrägakomma. Mot hr Dufva uttalar sig en stark opinion och hr Mankell orde af alla hafva minsta chancen att återväljas. land personer på hvilka valmännen rikta sina blictar må nämnas: statsrådet Bergström, f. d. ecklesiatikministern prof. Carlson, särskildt för skolfrågans ehandling, general Björnstjerna eller kapten von rancken, garfverifabrikören Lagergren eller fabriör C. F. Lundström, sekreteraren hos stadsfullmäkige Rubenson (af mosaiska trosbekännelsen); verknästaren Hagerman såsom representant för arbetarelassen m. fl. Det har äfven framkastats att frih. Je Geer borde erbjudas inträde i Andra kammaren ch det skäl, som mest anföres för hans inväljande denna kammare vore, att derigenom en fullt qvalicerad person funnes för att emottaga talmanskluban; i annat fall har ryktet velat söka upp en talranskandidat i rikets andra stad. Summan af daens on ditt om riksdagsmannavalet är att deröteri sväfvar ännu ett ogenomträngligt dunkel, men i enna vecka skall det väl klarna något. .

18 september 1872, sida 5

Thumbnail