gerådsartiklar, liksom om de hvarje deg blefvo begagnade, och man kunde vänta att mylord skulle komma in och sätta sig i en af länstolarne. Det var samma förhållande med sofgemaken, i hvilka sängarne stodo i ordning liksom om man hvarje natt sof i dem, och jag kunde ej motstå den tanken att detta verkligen skedde, fastän jag för allt i verlden skulle ha velat uttala den för mylords kammartjenare. Öfverallt var det öde, och jag kunde ej få den föreställningen ur mitt hufvud att huset liksom renades från skamfläckarne af mylords syndiga lefnad derigenom att det var öfverlemnadt åt tystnaden och stillheten samt åt de innevånare som vi ej kunde se. — När kommer mylord tillbaka? frågade ag. — Aldrig, svarade tjenaren mycket sorgmodigt, men jag lefver i det hoppet att mr Lionel skall gifta sig och komma hit. I det hoppet lefver jag. (Forts.)