DOUI UL ÖOCUTCHI I1 MÖT . sons salubod i huset n:r 5 vid Kungstorget, hvilken bod förestås af bandelsbiträdet Lars Larsson, som äfven af pojkarne köpt tjufgodset. Vid förhöret med de anhållna ha de erkännt, att de dels alla gemensamt och dels ett par eller tre tillsammans stulit zinkoch kopparrör, som de lösbrutit från byggnader här i staden. Det tillgripna bade de försålt till ofvannämnde Lars Larsson, till hvilken de förut brukat sälja ben och lumpor, då han vid flera tillfällen uppmanat dem att försöka skaffa koppar och gjutjern. Då de frågat hvar sådant funnes att tillgå, hade Larsson hänvisat dem att söka i gårdarne efter koppar och å Skeppsbron efter gjutjern. Han hade äfren frågat dem om de ej kunde anskaffa silfver, som han i sådant fall skulle vilja köpa. Då de af Larsson erhållit liqvid för det stulna, hade han hvarje gång afdragit några öre, som han sagt sig skola använda till hjelp ät en gammal gumma på Metodistsalen och hade Larsson, som alltid bedt dem ofta återkomma med koppar, äfven försökt förmå dem att besöka en Åsöndäagsskola-, i hvilken han vore lärare. Han hade äfven lofvat dem julklappar om de kunde skafta mycket koppar och dylikt. Handelsbiträdet Larsson har rörande denna allt annat än hederliga industri uppgifvit, att han, som för Christenssons räkning i ofvannämnda salubod uppköper lumpor, ben, koppar, jern och dylikt, af samtlige de itrågavarande pojkarne köpt hvad de erkännt sig ha tillgripit. Han hade dock ej misstänkt att de stulit de effekter de sålt, helst de på hans fråga om åtkomsten af desamma uppgifvit att de fått alltsammans till skänks. Han förnekade äfven att ha bedt dem återkomma och kunde ej erinra sig att han gifvit dem någon anvisning hvar de skulle kunna finna koppar och jern. Han hade endast på skämt bedt dem anskaffa silfver. Deremot medgaf han att han vid liqviderna afdragit några öre för att dermed understödja en fattig gumma samt upplyste att den skola han omnämnt för pojkarne förestodes af hans husbonde handl. Christensson, hvilken han brukade biträda i skolan såsom lärare. Handl. Christensson var äfven närvarande vid förhöret i poliskammaren i Thorsdags samt förklarade på tillfrågan att han ej egde någon vetskap om ifrågavarande tjufgodsaffärer. På polisinspektorns fråga, huruvida han vore lika okunnig om att hans utmärkta handelsoch skollärarebiträde Lars Larsson brukade uppmanna kunderna att hälla sig undan när polisen vore i närheten eller väntades på besök, blef han till hufvudsakligaste delen svaret skyldig. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och tillätos samtliga de tilltalade att vistas på fri fot. De poliskonstaplar som i Måndags lyckades anhålla ofvannämnda tjufband hade äfven samma dag den turen att upptäcka ett annat dylikt i hvilket äfven handl. Christensson och hans biträde Lars Larsson spela en mindre lysende roll. Bleckslagerilärlingen Alfred Andersson och bleckslagaregesällerna August Svensson och Carl Fredrik Tengberg blefvo nemligen meranämnda dag anhållne för det de föregående vecka vid det arbete som af bleckslagaremästaren C J. Bergander verkställts å taket till Gamla Teaterhuset tillgripit åtskillig kopparplåt, om hvilken stöld Andersson uppgitvit att han och Tengberg, som voro anställda hos Bergander, deltagit i arbetet åÅ taket af nämnda teater dervid den gamla kopparplåt hvarmed taket förut varit täckt uppbrutits och af dem bortburits för att förvaras å vinden, men hade Andersson i stället, på Tengbergs tillsägelse, försält plåten dels d. 4 d:s 4 eg för 2 rdr till handl. C. E. Christensson i hans salubod i huset n:r 32 vid Sillgatan, dels d. 5 d:s 2 6 för 75 öre till kopparslagaren A. F. Berglund i huset n:r 9 vid Köpmansgatan och dels d. 5 och 6 d:3 tvenne partier plåt för 3 rdr till Lars Larsson i Christenssons salubod vid Kungstorget, hvilka samtliga penningar han lemnat till Tengberg som gifvit honom en mindre del af dem i ersättning för besväret. Svenson uppgaf att han vid besök d. 6 d:s vid gamla teatern af Tengberg blitvit anmodad försälja 84 C6. kopparplåt, som blifvit borttagen från taket till teatern och hade han äfven försält samma plåt till ofvannämnde kopparslagare Berglund för å rdr 33 öre, bvilka penningar han och Berglund tillsammans förstört. Tengberg erkände riktigheten af dessa uppgifter samt medgaf äfven att han i sällskap med Andersson och Svensson förstört de penningar han af dem erhållit för plåten. Handl. Christensson och hans bisträde Larsson samt kopparslagaren Berglund hafva erkänt att de köpt de partier kopparplåt som ofvan uppgifvits, Berglund dock med tillägg att det icke varit han sjelt utan hans hustru som gjort uppköpen. Äfven detta mål remitterades till rådhusrätten och tillätos de tilltalade att vistas på fri fot. Öfverkörningar höra numera nästan till ordningen för dagen joch äfven under innevarande vecka ha ett par sådana egt rum, dervid tvenne personer blifvit skadade. Sålunda hade hemmansegaren Janne Svensson från gården Dubberöd i Backa socken å Hisingen kört häftigt och öfverdådigt å Östra Larmgatan i Onsdags, hvarvid ynglingen Fredrik Falk blef ötverkörd samt erhöll svårare skador å ena benet och ena armen. Uppkallad till poliskammaren i Thorsdags att ansvara härför, erkände Svensson att han vid tillfället kört fort, hvarför han dömdes att böta 20 rdr samt ålades ersätta målseganden för hans lidanden med 20 rdr. — Den andra öfverkörningen inträffade i Thorsdags å allmänna vägen i Majorna, der arbetskarlen Johan Andersson, boende i huset n:r 7 vid Landalaledet, färdats fram så vårdslöst med häst och åkdon att minderåriga flickan Hanna Elisabeth Andersson kom under det senare, dervid erhållande flera skador å hufvudet och ena benet. Johan Andersson förnekade att han varit vållande till olyckan, då han hvarken kört fort eller vårdslöst, utan hade flickan sjelf varit skulden till hvad som inträffat, enär hon sprungit midt på vägen och ej hörsammat tillsägelsen att hålla sig undan. För angifvarens och vittnens hörande uppsköts detta mål till d. 20 d:s. Knifskärnivg. Vid 4-tiden natten till i går hade sjömannen Ölof Olsson, f. n. boende å Majberget, infunnit sig å en i närheten af Jernvågen liggande fiskarbåt, å hvilken han uppfört sig högst oskickligt samt oaktadt åtskilliga uppmaningar ej kunnat förmås aflägsna sig förr än ett par af besättningen gått i land, då han slutligen äfven följt med. Uppkommen å Strandgatan hade han emellertid dragit knif och tilldelat hemmasonen Bernhard Christiansson, från Utängen i Stenkyrke socken å Tjörn, ett flera tum långt sår å underläppen. Olsson, som har ett mycket vildt och lömskt utseende, var till i går upphemtad till poliskammaren att ansvara för detta sitt brott. Han förklarade emellertid att han vid tillfället varit så drucken att han ej kunde erinra sig hvad som passerat. För vittnens hörande uppsköts den vidare ransakningen till d. 2 8. Fran lufvudstaden. Hertigen regenten och hans gemål gåfvo