En reform inom ångbåtsbyggeriet. De ångare, som i närvarande stund ombesörja passageraretrafiken mellan England och Frankrike, ha icke kunnat följa utvecklingen i vår tid af jernbaneväsendet, och det har derföre varit en älsklingsuppgift för framstående civilingeniörer och vetenskapsmän att söka åstadkomma förbättrade kommunikationsmedel öfver engelska Kanalen. Några ha sökt detta genom att förkorta resans tidsutdrägt, andra vilja förebygga sjösjuka, men alla önska större och kraftigare ångare, hvilka i sin ordning fordra större djupgående och mer eller mindre kostsamma hamnanläggningar å ömse sidor Kanalen. Nu arbetar man emellertid på genomförandet af ett alldeles nytt system, hvarvid de nuvsraade hamnarne äfven kunna användas och som tillåter de resande att färdas öfver Kanalen lika lugnt och angenämt som på ett jernbantåg. Detta system, som tillskrifves den bekante jernverksegaren Mr Henry Bessemer, består i byggandet af ett särskildt slags säkra och beqväma ångfartyg, inrättade så att alla passagerare erhålla plats i en stor salong, som är upphängd midt i ångbåten, ungefär som en skeppskompass. Redan för två år sedan har Bessemer riktat sin uppmärksamhet på att bygga passagerareångbåtar, hvilka icke skulle ega denna krän gande rörelse i sjön som alstrar sjösjuka. Några föreslogo att på åtskilliga platser på ett fartyg upphänga bord, stolar och hängmattor efter samma princip som skeppskompasser, för att hålla dem i horisontelt läge; men dervid fann man, att kompassen, ehuru den hålles horisontelt, likväl sjunker och stiger, allteftersom fartyget gungar och rullar, och nästan röres lika mycket, som den del af fartyget på hvilken den är fastgjord. Att upphänga hängmattor på sådana ställen affartyget, som följa dess krängningar, skulle således icke vara af någon nytta mot sjösjuka. Bessemer insåg att det först och främst vore af vigt, om hans mening skulle genomföras, att salongen mäste ha sin tyngdpunkt sammanfallande med det centrum, omkring hvilket fartyget kränger och rullar. Men den del af ett fartyg, i hvilken denna, i teoretisk bemärkelse, orubbliga punkt finnes, är upptagen af maskinen och ångpannan; han beslöt derföre att placera dessa i fören och aktern och i rörelsecentrum hänga en rund salong, som skulle bållas i borisontalt läge med tillhjelp af en tung motvigt nedan densamma. Om denna plan utföres, skulle man ha ett stort cirkelrundt rum af omkring 45—50 fots diameter och 24 fots höjd, upplyst af ett stort takfönster och med ett galleri rundtomkring invändigt. Bessemer ådagalade mycken uppfinningsförmåga i afseende på detaljerna at konstruktionen, men han fann dock snart att ett enkelt fäste på axlar, äfven på skeppets tyrgdpunkt, icke skulle vara i stånd att hindra de tvenne orsaker till krängningar som salongen skulle vara underkastad, nemligen först den naturliga benägenhet dertill som hvarje hängande kropp eger, när dess hängpunkt icke är i absolut hvila, och för det andra den stora svårigheten att hålla ett rörligt golf fullkomligt stilla när hundrade-tal eller i alla fall ett stort antal personer promenera derpå eller kanske plötsligt skynda öfver till en sida, för att beskåda ett förbiseglande fartyg eller något föremål som tilldrager sig uppmärksamheten. För att afhjelpa detta var nödvändigt att uttänka en metod, medelst hvilken alltjemt kunde användas en rörelsekraft, som förmådde motverka och kontrollera hvarje krängning som kunde frambringas vare sig af ständiga eller tillfälliga rörelser. Bessemers erfarenhet med afseende på användandet af hydraulisk kraft för att reglera rörelsen i de af honom använda apparater till ståltabrikation, satte honom i stånd till att påfinna ett pålitligt medel. Några bland våra läsare känna måhända så mycket om stålfabri